Maud Granlöf är van att påkalla omgivningens uppmärksamhet. I alla fall när det gäller att få folk att skänka pengar till Frälsningsarméns julgryta. Denna vinter gör hon sitt fjärde år för att – som den kristna organisationens klassiska slogan lyder – ”hålla grytan kokande” på Stora torget i Örnsköldsvik.
– Jag har alltid varit den som suttit längst bak i bussen eller skolan, som en grå mus, men det är så fantastiskt roligt att möta människor nu, säger Maud. Jag brukar ropa ”Skänk en slant till frälsis!” eller ”Hjälp oss hjälpa de utsatta i Ö-vik!” För det är viktigt att förstå att det som skänks inte hamnar i Umeå eller Stockholm. En del brukar fråga vart pengarna går och när jag berättar säger de; ”det är huvudsaken, det”.
De insamlade medlen från den årliga Julgrytan vigs traditionellt till personer som ansöker om hjälp hos Frälsningsarmén. Exempelvis för att kunna betala en räkning, köpa en vinterjacka eller handla mat. Ofta går även en slant till gemensamt julfirande och julmat på självaste julafton, i Frälsningsarméns lokaler på Läroverksgatan i centrala Örnsköldsvik.
Julgrytan har anor långt tillbaka i tiden, världen över. Idén till den metaforiska grytan fick frälsningsarmékaptenen Joseph McFee som för att samla in matpengar till arbetslösa sjömän i San Fransisco, USA, köpte en järngryta i en skeppshandel 1891.
– Vi har funnits i Ö-vik i 130 år och grytan kom till Sverige 1907, så den har varit här nästan lika länge som oss. Den är väldigt viktig, just för att den förknippas med Frälsningsarmén. På ett sätt hör den till stadsbilden.
Så välkänd är faktiskt julgrytan att den under åren figurerat i en rad filmer och tv-program med juliga teman. Nämnas kan exempelvis ”Ensam hemma” och ”Mr Bean firar jul” och här i Sverige är julgrytan varje julafton med i ”Karl Bertil Jonssons julafton” i vilken Tage Danielssons röst förkunnar: ”Dessa olyckliga för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande. Till alla människor en god vilja. Nu tändas tusen juleljus”.
Från att under juletid tidigare ha synts lite närsomhelst koncentreras detta år julgrytsinsamlingen till lördagarna 7 och 21 december. Då står Maud, tillsammans med fler så kallade soldater från Frälsningsarmén, på Stora torget. Målet är som alltid att samla in minst 20 000 kronor. Och det brukar gå bra.
– Ibland är ö-viksborna väldigt givmilda, ibland är det svårare. Jag vet inte, men handlar man mycket på Systembolaget tycker jag nog att man kan skänka oss en tia också, säger Maud för att sedan understryka:
– Men det ska inte vara ett tvång. Att ge är en kristen handling. Det är viktigt att de själva känner att de vill hjälpa fattiga och utsatta, det är vi noga med. Då mår de ju bra efteråt också, efter att ha gjort en fin insats. Speciellt under jul, så att de som inte har råd får julklappar eller hjälp med elräkningen. Det är dyrt att leva i dag.
Själv firar Maud jul tillsammans med sin son, hemrest från Umeå, och Herr Gösta, katten med sitt eget instagramkonto.
– Kanske träffar jag några församlingsmedlemmar också. Vi är en väldigt tajt församling, måna om varandra. Och vi slår absolut inte Bibeln i huvudet på folk; många gånger ser jag ö-viksbor som skyndar sig att plocka upp mobiltelefonen när de går förbi Julgrytan, men då brukar jag bara önska dem en god jul eller säga "Gud välsigne dig". Då slappnar de av och ibland kommer de tillbaka för att skänka en slant. Det är roligare att göra det om man gör det av glädje.