Amerikanska Ford Mustang har tillverkats sedan 1964 och blev snabbt en försäljningssuccé. Därefter har den amerikanska muskelbilen kommit i en mängd skepnader. För många är 1967 års modell välkänd efter att den figurerade i filmen "Bullitt" från 1968 med en Steve McQueen som bjöd på en över tio minuter lång biljakt genom San Fransisco.
1970 introducerades modellen Boss 302. En sådan – fast med originalmotorn utbytt mot V8-motorn 351 Cleveland – står i dag i ett garage i Ås, Örnsköldsvik. Isärplockad ned till skalet och hopsatt två gånger om.
– Mustang har varit favoritbilen genom åren, jag gillar formen. Drömbilen är specialmodellen 429 Boss. Men då pratar vi miljoner, säger ägaren Lennart Domeij vars bilintresse och entusiasm för att meka och skruva tog avstamp vid sextonårsåldern med projektet att bygga om en gammal Fiat till en Epa.
Därefter har timmarna i verkstäder blivit många.
– Jag har legat under många rostbilar under åren. Till 90 procent är det roligast att meka, att se att man utfört nåt. Jag gillar det tekniska, att vara nyfiken och behöva läsa på – om jag kan få något att fungera. Förr var man tvungen att läsa i olika tidningar, i dag är det mycket lättare med internet.
Sin Ford Mustang köpte Lennart i Skellefteå i början av 80-talet för att helt montera ned, blästra, lacka om och inreda i den tidstypiska plyschen.
– Jag köpte plyschen själv och satt med symaskinen, sedan cruisade jag mycket och ställde ut. 1984 vann den pris för "Outstanding car" på en Wheels-träff i Umeå.
I början av 90-talet monterade Lennart ned bilen till stommen för att börja om ännu en gång. Resultatet efter otaliga verkstadstimmar: en noggrannt återuppbyggd Ford Mustang 1970 i originalfärg och utseende. Och ännu en gång vann Lennart pris för "Outstanding car".
– Ja, jag är mycket nöjd med Mustangen. När jag är ute och åker kan jag få mycket beröm, ibland gör folk tummen upp när jag åker förbi. Det är kul.
Problemet, enligt Lennart, är dock att det inte längre finns att göra på Forden. Förutom att insprutningen ska justeras något, är den i stort sett klar.
– Det känns lite vemodigt, säger Lennart Domeij innan han sätter sig i sin ögonsten till bil.
Efter en provtur nedför gatan, där ett par svarta streck längs asfalten vittnar om kraften under huven, drar han på smilbanden.
Kommer du att montera ned Mustangen en tredje gång?
– Nej, nu kommer jag bara att fixa småsakerna. Nu är det nog.