Mattias Bäcklin, Uppsala, tilldelades Bror Marklund-stipendiet 2018 och då ingår även en utställning på museet. Det har dröjt några år, men nu äntligen är det dags. Och det visar sig vara en utställning som varit väl värd att vänta på. Här finns bland annat en skulptur som föreställer flera ihopsatta rådjurshuvuden
– Rådjuren har hängt med länge och jag har gjort flera olika varianter. De är en symbol för naturens sätt att anpassa sig till staden. I till exempel Enskede finns rådjur i varje trädgård, de har blivit ett inslag som tillhör staden numera, och jag tycker att det är trevligt. De är som hundar som sprungit vilse och de går runt som barn på gatan, säger Mattias, som bland annat gjort rådjur som huvudfotingar på olika ställen i Stockholm och då kallar han dem spejare.
– Det här är mer som en explosion av huvuden, som en främling i staden.
Djur och natur har alltid fascinerat Mattias och på utställningen visar han bland annat upp 3d-printade modeller av skalbaggar och andra insekter, men även av en självdöd mus som han hittade i ett proppskåp en gång. Den musen finns också i ett större format, försedd med vingar där den svävar ovanför en stubbe – som en vakande ängel över hela utställningen.
Förutom konstnär har Mattias ett förflutet som professionell breakdansare, och han är även en inbiten ornitolog och kan prata länge om olika fågelarter och hur vi i Sverige de senaste 20 åren fått nya arter som tidigare inte fanns hos oss. Bland annat den ståtliga vita ägretthägern som numera häckar i Sverige.
– Förekomsten har ökat explosionsartat och jag har studerat flera i Hjälstaviken utanför Bålsta. Nästa år kommer en bok om mitt konstnärskap (”Fågelsång och betong”) och där handlar det bland annat om nya fågelarter som etablerat sig i Skåne.
Månskensparasiter är titeln på utställningen och förutom ett antal skulpturer, och möbler som Mattias gått hårt åt med en motorsåg, finns flera teckningar – några av dem rejält stora.
– Titeln är lite som ett titelspår på en skiva och en av teckningarna heter Månskensparasiter. Den är lite Carl Fredrik Hill och Caspar David Friedrich som jag vävt ihop i en sorts skev naturromantik.
Studerar man Mattias teckningar närmare upptäcker man också att det ryms en hel del humor i hans verk.
– Mitt konstnärskap tar avstamp i den kunskapsbank om naturen som jag samlat på mig sedan jag var liten, och jag kan nog säga att jag återupptäckte naturen genom min konst som kretsar kring stadier av förfall, tillblivelse och rörelse mot liv eller död. Jag försöker skapa en egen slags mytologi där fragment av natur och civilisation formar ett tredje sammansmält alternativ där samtid, ursprung och potentiell framtid knyts ihop.
Utställningen visas till och med 16 november.