Hon har prisats med en guldmedalj i guldvaskning. Han har bytt ut fisketurerna mot guldgrävning.
Emmy Backman och Daniel Stål från Järvberget utanför Solberg säger sig båda helt enkelt ha fått:
– Guldfeber. Alla som sett guld de själva grävt fram får guldfeber, säger Daniel Stål som fastnade för guldprospektering för drygt tio år sedan.
Att prospektera guld, då man undersöker och letar efter avlagringar av grus, större stenar och berggrunder, jämför han med att leta efter skogens eget guld; de åtråvärda svamparna.
– Jag får vara ute i naturen, njuta och må bra, ta en kopp kaffe och gräva. Och när du väl hittat de där 2-3 kornen, då får du en bra känsla, det är en slags magi.
För Daniel är guldletandet fortfarande en fritidssysselsättning, även om den ofta innebär långa bilresor. Största delen av prospekteringen sker i norra Finland.
– Men jag lovar att det finns guld i Örnsköldsviks kommun, speciellt i inlandet. Det sägs att det största fyndet av alluvialt guld (avrundat i rinnande vatten) ska ha hittats i Solberg. Tre gram, vilket är stort i svenska mått mätt. Men ingen har sett det så det kan vara en skröna. Rent geologiskt har vi annars väldigt stora förutsättningar i Sverige, vi delar samma berggrund som i Alaska. Här har vi bara inte grävt i samma utsträckning.
Om man hittar en guldådra, blir man då ekonomiskt oberoende?
– Det beror på hur man hanterar den. Du kan sälja rättigheterna eller försöka bryta själv. Men det är en stor investering. Min dröm är att hitta en finare bit i någorlunda storlek, över grammet i alla fall, att kanske göra ett smycke av. Eller stoppa i ett rör, som en trofé.
Emmy har tagit passionen ett steg längre och är nu inne på sitt tredje år av att tävla i guldvaskning. Senast, under finländska mästerskapen, kom guldet. Dels under själva tävlingen och dels i form av en guldmedalj i grenen lagtävling.
– Jag blev mer eller mindre tvingad att börja tävla av vår kompis Mattias Kroon som just nu är världens bästa tävlingsvaskare, han har vunnit VM fem gånger, säger Emmy. Nu har jag fått vänner från hela Sverige. När jag tävlar hamnar jag i en bubbla, som att jag är ensam i hela världen, så trots att de skriker och hejar från läktaren hör jag ingenting.
Att tävla i guldvaskning handlar om att på kortast tid hitta alla guldkorn i en materialmängd på upp till 15 kilo. Antalet korn vet endast tävlingsjuryn och ett missat korn innebär tre minuters påslag. En duktig vaskare tömmer materialet på under minuten.
– Känslan när vi insåg att vi hade alla korn och kom på första plats – det var hur kul som helst, jag ringde till alla jag kände.Medaljen har gett mig ett helt annat självförtroende inför nästa tävling, nu vet jag att jag kan. Guldvaskning handlar inte bara om tur.
Att vaska och leta efter guld kräver inga särskilda förkunskaper eller verktyg.
– En vaskpanna, spade, noggrannhet och lite vilja, säger Daniel. Just nu deltar vi i Mineraljakten som utlysts av Sveriges Geologiska Undersökning på uppdrag av regeringen. Den pågår till sista september. Och i den kan alla vara med, precis som på 80-talet då tävlingen hölls förra gången. Där finns fina priser samtidigt som vi behöver mineralerna, exempelvis titan och volfram, till samhällsnyttan.
– Vi uppmanar gärna andra att börja leta guld, säger Emmy. Vi tror redan att det här kommer bli ett ganska stort fritidsintresse för många, att inte bara gå ut med hunden eller fiskespöt utan utnyttja allemansrätten på ett helt annat sätt.
Ett fritidsintresse de i så fall planerar att förvalta.
– Vi har en vision att få till en turistverksamhet framöver, säger Daniel. Att som företag ta emot turister, få ut dem i naturen, fiska, laga mat och lära dem vaska guld. Att slå ihop allt det på den här vackra platsen vi bor på, det tror vi kan bli en fantastisk grej inom tio år.