FÖR NÖJES SKULL

För Nöjes Skull – Oscar Sundelin

Oscar Sundelin frodas i sociala sammanhang och drivs av att få människor att mötas. Men väl själv och när tillfälle ges passar han bara på att njuta av utsikten.

De rejält tilltagna glasfönstren släpper in rikligt med ljus i vardagsrummet på Skogsgatan i Örnsköldsvik. Oscar Sundelin, uppvuxen i Bonäset, slår sig ned på en stol intill med nypressat kaffe. Utsikten över centrala stan lämnar inte mycket att önska, konstaterar han. Och den njuter han av ofta.

Särskilt efter en lång jobbdag, vilka blivit många under åren. Som 32-årig egenföretagare är schemat fyllt av åtaganden. Med sitt eget produktionsbolag Soundline, som tekniskt ansvarig för Musikmakarna, projektledare, webbdesigner och arrangör för bland annat Öviksmässan, Övik för Musikhjälpen och Lajva en Lajvkonsert. Med att vara låtskrivare, trubadur, quizledare på Stadshotellet och nybliven ordförande för Musikhuset i Örnsköldsvik. Med ...

– Det händer ofta att jag tar på mig för mycket, säger Oscar. Jag är tidsoptimist och tänker inte alltid på hur lång tid saker tar. Då är egentid viktigt. När alla andra lagt sig, mejlen slutat komma och det inte längre går att höra av sig till folk, då brukar jag sätta mig tyst med mig själv. Då är den här utsikten otroligt rogivande. Jag har alltid haft en grej för bra utsikter. I Bonäset finns hur många smultronställen som helst.

Radhuset delar han med sin kompis Johan. Båda uppskattar umgänge och stora sällskap. Just att få människor att mötas, såväl privat som inom jobbet, säger Oscar är en stor drivkraft till vardags.

– Redan på gymnasiet hade jag fester bara för att få folk att träffas, för det är intressant att se hur olika människor fungerar ihop och vad som kan bli. Det är exempelvis det som är så kul med Musikhjälpen-sändningarna – det blir någonting större när människor möts. Och jag älskar att vara ute bland folk, höra deras livshistorier och vad de brinner för. Många har en tendens att bara sitta på sina drömmar och idéer. Då vill jag få dem att hitta energin.

Sin egen energi fyller Oscar på genom att gymma, se livekonserter, kika på tv-serier och att läsa.

– Fast jag är väldigt dålig på romaner. Det blir mest självhjälpsböcker, jag tycker om att lära mig nya saker. Att lyssna på musik är också en form av rekreation. Men i dag lyssnar jag inte lika mycket på album, det blir mest de gillade låtarna i Spotify.

En period i livet tröt dock energin väsentligt.

– Jag brände ut mig när jag jobbade på ett telefonbolag. Jag var prestationsinriktad och ju fler samtal jag tog desto högre mål blev det. Det gick inte så bra som jag hade tänkt vilket jag stressade upp mig över.

Är du rädd att det ska hända igen?

– Både ja och nej. Det är viktigt för mig att styra saker själv, det tog jag med mig efter sjukskrivningen. När jag kan kontrollera det blir det inte lika jobbigt. Ibland kan jag tänka "Gud, vad skönt med ett jobb som slutar klockan 16", men jag vet att jag skulle klättra på väggarna. Jag har hittat rutiner och inser att jag måste skriva in i kalendern när jag ska vara ledig.

Gör du det nu?

– Nä, men jag har i alla fall tänkt att jag ska börja (skratt).

Klart är att Oscar trivs alldeles utmärkt med vardagens uppgifter, de få lediga timmarna till trots. Numera jobbar han dock på att bli mindre spretig projektmässigt och avsätta tid till sitt privata musicerande.

– En idé är också att göra något talkshow-aktigt, lite som Lajva en Livekonsert, fast i ett mer kompakt format. Bjuda in gäster, intervjua och sända live på Youtube, som en show. Det är jag verkligen taggad på.

Fakta

OSCARS...

3 favoritlåtar

Talk – "Run Away to Mars" (2023)

Jag  kan uppleva en ensamhet när jag jobbar mycket. Exempelvis som trubadur; även om jag pratar med folk kan jag känna mig lite isolerad. "What If I run away to mars, would you find me in the stars, would you miss me in the end?". Det är en tröst att någon annan förmedlar känslan att "saknar du mig då". Tack och lov får jag umgås mycket, inte minst tack vare det här huset. Det är lite av en fritidsgård. Ibland har Johan bjudit in folk när jag kommer hem från jobbet, ibland tvärtom. "Jaha, är ni här – kul!"

C2C – "Down the Road" (2012)

Hörde den första gången på radio i Australien, jag satt i baksätet på en hyrbil och farsan bakom ratten. I stereo händer väldigt mycket, munspelssolot är så jäkla coolt. Det kittlas när man hör den.

Foo Fighters – "February Stars"
(1997)

Från "The Colour and the Shape", en av deras fetaste plattor. Börjar försiktigt och avslutas episkt. Grohls texter är väldigt poetiska och här finns något som gav trygghet under gymnasietiden när man var lite nedstämd. Jag har alltid känt mycket känslor. När man är deppad är det skönt att ha något som ger tröst.

2 favorittexter

Ben Abraham – "Never been better" (2024)

"Well I've never been worse, but I've never been better, and I'm in love with the person that I'm becoming but I'm more insecure than ever.

And the more I learn the less I know but it's alright. Two different things can both be true at the same time".

Den upptäckte jag i våras när jag hade väldigt mycket att göra. Det var press och stress, hit och dit. Jag hade kvällar då jag grät, ett tag kändes det som att jag skulle gå i konkurs. Men det blev bättre. Så jag kände dels att jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv och dels att jag aldrig haft samma möjligheter till att forma mitt eget liv. Den låten klingade verkligen an till mig då.

Biffy Clyro – "Re-arrange" (2016)

"I would never break your heart, only re-arrange".

Handlar inte om något personligt men ingen vill krossa någons hjärta. Samtidigt är det oftast oundvikligt att inte orsaka ett litet sår när två personer står väldigt nära varandra. Låten är en kärleksförklaring, att man är där för att jobba tillsammans. Överlag finns ingen riktigt bra låt som inte har en riktigt bra text. "I want it that way" (Backstreet Boys) är ett kul exempel på en kommersiell låt med meningar och ord som låter snyggt men bara är nonsens. På vilket sätt vill de ha det "that way" och med vem? Man får aldrig ett svar.

3 bra självhjälpsböcker

Stephen Guise – "How to be an
imperfectionist"
(2015)

Jag är ofta perfektionist, här bekantade jag mig med ett mer avslappnat mindset, att det inte är hela världen om något inte blir 100 procent bra. Annars kanske man helt undviker att göra saker – och det har verkligen hänt, som med att göra min egen musik. Boken har absolut förändrat min approach till saker.

Stephen R. Covey – "Seven habits of highly effective people" (1989)

Den pratar om att slipa sågen, att förbereda och inte ta genvägar. Då går ett träd lättare att fälla. Jag håller undan med disk och städning och bokföring så att den pucken inte blir för stor, så har jag alltid varit men boken fick mig att förstå det på ett annat sätt.

Brené Brown – "Daring Greatly" (2012)

Den borde många snubbar läsa, det finns mycket att vinna på att visa sig sårbar. Håller man uppe en fasad bygger man livet och relationerna på fiktion, medan man egentligen mår dåligt. Jag har involverat mig i olika killmiddagar där vi pratar om saker man vanligen inte pratar om. Det handlar om att öppna upp sig. Boken är antitesen till macho och i det finns en styrka.

3 låtar som ger gym-energi

Finger Eleven – "Paralyzer"
(2007)

Jag försöker ta mig till gymmet fyra dagar i veckan, mest för psykets skull. Jag mår bättre när jag är i gång och märker när jag varit borta ett tag. "Paralyzer" är energifylld och har ett bra groove.

Bell – "Missförstått"
(2022)

Hon är väldigt uppkäftig och cool. Attityden att "det här biter inte på mig" – då känner man sig extra kaxig på gymmet.

Benjamin Ingrosso – "Look who's laughing now" (2024)

Också kaxig på ett sätt, den har bra power och jag gillar de rockiga markeringarna. Han får mycket serverat på grund av sina kontakter men är väldigt duktig så det är inte oförtjänt. Det senaste han släppt är jäkligt bra, en cool blandning mellan Abba och Queen.

OSCAR OM ...

Ordförandeskapet i Musikhuset

Målet är att locka nya besökare och få till ett större gäng som tycker om att arrangera, det tror jag ger ringar på vattnet. Artistmässigt ska det vara brett, gärna namn man inte hör någon annanstans. Men många gånger vill folk veta vad de får, de vill ha hört låtarna förut och då är det svårt med mindre band. Det är en ständig kamp. Att få till en kultur med att fler ö-viksbor går dit och hänger för att det är gött folk där, samtidigt som de kan lyssna på ett schyst band, vore magiskt.

En egen favoritkonsert

Robin Hörnkvist hörde av sig när MoDo klev upp till SHL. Jag tog det på volley och stod plötsligt med gitarren framför 10 000 personer på Stora torget. En helt galen känsla, där fick man ett smakprov av drömmen att "tänk om alla var här för att se mig". "Let Me Entertain You" (Robbie Williams) gick ingen i gång på, men "Hey, Baby" (Bruce Channel) gick hem – och under "Viljans Vackra Namn" (Micke Ericson) var det verkligen allsång. Den ljudvågen som kom emot mig då lever jag fortfarande på. Ett gäng studenter från Musikmakarna filmade från fönstret ovanför Striker, det blev en jättebra film. Det är ärofyllt att ha varit med på en del av lite historia.

SE KLIPPET FRÅN TORGET OVAN!

Publicerat