Beskrivningen av Moonica Mac, eller Lisa Brolander som hon egentligen heter, i ingressen här ovanför är hämtad från motiveringen till Skaps vispris som hon tilldelades 2020, året efter albumdebuten med ”Stark & sårbar”. Inför skivsläppet skrev hon att hon inte var säker på hur väl hon passade in i en så kallad musikvärld, och att hon kanske inte skulle kalla sig själv musiker. Mer än fem år senare har hon liknande tankebanor.
– Jag kan fortfarande inget om musik, och jag kan inte läsa noter. Musikvärlden är en stor värld, det finns många olika språk i den och jag känner mig hemma i vissa delar. Jag gör känslostyrd musik, jag letar efter den inre lusten i skapandet och uttrycket. Det kommer väldigt mycket inifrån och jag försöker leta efter min källa. Jag har funnit mig i att jag får stå för det jag kan, och jag får tydligen vara med i den här musikvärlden trots att jag kör mitt eget race, säger Lisa, som med sitt artistnamn Moonica Mac vill förklara sitt sound som en mix av Monica Zetterlund och Fleetwood Mac.
Naturscen Skuleberget blir en ny upplevelse för henne, likaså samarbetet med en så stor orkester som Nordiska Kammarorkestern.
– Jag har haft en önskan och en dröm att få stå på scen med en orkester och höra min musik på det sättet. Jag vet inte om jag åkallat någon sorts kraft men det är mycket som fallit på plats och nu förenas vi och det känns väldigt ärofyllt.
Matthew Peterson, Dalasinfoniettans nya composer in residence, ligger bakom några av arrangemangen som ska anpassa Moonica Macs musik för orkestern.
– Jag står för låtarna och någon har uppenbarligen tagit fram noter eftersom jag inte kan. Det är fint när musik förenar olika delar av musikvärlden som kommer samman på det här sättet.
Förutom sina två album ”Stark & sårbar” och ”Part Two” har Moonica Mac bland annat varit med i tv-programmet ”Så mycket bättre” och i fjol gjorde hon huvudrollen Sheila i "Hair" på Göta Lejon. Men på söndag eftermiddag är det alltså Naturscen Skuleberget som gäller.
– Det är svårslaget att få stå i sådana uterum där miljön hjälper till att skapa en stämning, med alla komponenterna: platsen, scenen, orkestern, och jag – det känns som en bra plats att sitta på en stund. Jag tror att det kommer upplevas nära och stort på samma gång. Jag märker att jag ler när jag pratar om det och jag känner ingen press. Jag ser fram emot det med stor nyfikenhet och vi hoppas att det blir något bra.