När restaurang Mamma Mia i år firar 50-årsjubileum är det många glada minnen som Alberto Sternad och hans föräldrar Eva och Danno har att berätta om.
Det var till Malmö familjen först kom, med Albertos farmor och farfar i spetsen, ditflyttad från ett efter kriget och i början av 60-talet på sina ställen fortsatt fasciststyrt Italien. Där väntade arbete på det stora kockumsvarvet. Med sin bror Alberto Sternad Sr och den gemensamma vännen Mick Danin påbörjade senare Danno vid 24 års ålder en företagsam resa norrut: pizzan hade gjort sin entré i södra Sverige och med en nystartad firma tog trion den exotiska maträtten vidare norrut. Pizzerior öppnades i Halmstad, Falkenberg, Sundsvall, Luleå och till och med Vasa.
Väl i Örnsköldsvik valde dock Danno och Eva att packa upp resväskan för gott.
– Vi stannade här för det betyder mycket hur man blir bemött av befolkningen, alla var jättetrevliga, säger Eva. Och ö-viksbor har ju alltid tyckt att det är kul med nyheter och annorlunda saker.
När Mamma Mia slog upp portarna 6 april 1974 var succén ett faktum.
– Det var fantastiskt – kö utanför i flera veckor, minns Danno. Ingen annan italienare satsade på Norrland. Då var det speciellt att gå ut och äta pizza.
I dag är det Alberto, född ett år efter premiären, som fortsätter i föräldrarnas spår. Restaureringen av uteserveringen och innandömets bar- och vinavdelning kom under hans tillsyn till under pandemin.
– Då kände jag att det blev mitt ställe också, säger Alberto. Samtidigt har Mamma Mia varit som ett andra hem. Jag lärde mig baka pizza när jag var 9-10 år och har växt in i det här.
Alla säger de sig stortrivas med restauranglivet. Med kollegor, vänner och stamgäster som blivit en del av familjen. Och av minnen och anekdoter finns tillräckligt många för att fylla betydligt fler sidor än dessa. Om hockeyspelaren som bytte sin guldtröja mot fyra stora stark, eller om stadsflanörerna som innan premiären läste skylten "Pizza inom kort" och konstaterade att stans flottaste pissoar snart var färdigbyggd. Exempelvis.
– En stor grej var Mammas Salonger – två helger varje månad i tio års tid, slutsålt varenda gång, säger Danno. Vi härmade Wallmans Salonger men ville ta unga musiker från stan, göra det riktigt hembakat.
– Det var på 90-talet och då gick vi verkligen all in, säger Alberto. Linjeflyg gav oss begagnade serveringsvagnar, vi serverade små spritflaskor i kapten- och stewardkläder och dekorerade väggarna med flygplansfönster. Allt finns kvar här.
– Sen finns ju saker man inte är så glad över, säger Eva. Branden på Hamngatan, bara några veckor innan vi skulle fira 20-årsjubileum. Det är ju som att ditt hem brinner.
– Det var den värsta sommaren i mitt liv. Men rökdykarna plockade ut det de tyckte var viktigast – hockeytröjorna, säger Alberto och skrattar.
Sedan det första hockeyguldet firades i restaurangen 1979 har kontakten med Modo Hockey nämligen varit tät. Att Danno följde med Kent Forsberg och det svenska landslaget under Izvestiaturneringen i Ryssland, säger en del.
– Vi körde en lastbil full med vatten och lagade en massa pasta till våra grabbar, minns Danno förtjust. De andra spelarna grinade vet du, de fick bara rödbetssoppa och gammal fisk. Sverige vann – tack vare pastan!
När Mamma Mia nu fyller 50 har det redan hunnit firas rejält. Senast med jubileumspriser från öppningsdagens originalmeny då en pizza serverades för 7 kronor.
Hur skulle ni sammanfatta dessa år?
– Det har varit jättekul, säger Eva. Alla vänner vi lärt känna. Men någon hobby har vi inte hunnit skaffa, så jag och Danno kan nog aldrig gå i pension.
– Vi har trivts så fantastiskt bra, säger Danno. Nu önskar jag bara ett SM-guld så att vi kan fira en tredje gång!
– Mamma Mia är som en familj, säger Alberto. Mina föräldrar har skapat en miljö där alla känner sig välkomna. Ett liv utan Mamma Mia känns inte som att det finns.