Det som älskats en gång älskas igen. De orden finns att läsa på en skylt i Emanuel Stolzs snickeri i Djupsjö. Här får han, vid sidan av sitt jobb som grovsnickare, utlopp för sin kreativitet. Sedan fem år driver han företaget Northern Rewood där han tillverkar nya möbler med material från gamla.
– Jag tycker om att vara ute och vandra men tycker inte om kalhyggen, säger Emanuel. I mitt jobb är det lätt att känna att
man bidrar till dem och det vill jag inte göra.
Affärsidén fick han vid ett besök i en kompis sommarstuga, byggd av enbart återbrukat material.
– Det väckte min nyfikenhet och jag ville bygga vidare på det i min verksamhet. Jag köper trämöbler på loppisar och säljsidor. Innan jag sågar isär dem tar jag en bild för att minnas deras historia. Varje möbel får ett unikt nummer och materialet märks med det numret på lagerhyllan.
Emanuel jobbar på beställning. Ibland vet han redan när han köper en begagnad möbel vad den ska användas till men ofta plockar han från material han redan har på hyllan.
– När jag tillverkat en möbel vet jag alltid var materialet kommer från och vid leverans får köparen ett kort som visar ursprunget.
Det kan vara en utmaning att hitta material och Emanuel är en flitig besökare på loppisar.
– Sökandet tar tid men är en rolig del av jobbet och i det hittar jag ofta inspiration till olika designidéer. Jag söker ofta massiva möbler. Furubord är lätt att få tag på och passar bra att måla. De blir ofta kvar eftersom de inte är så attraktiva hos andra loppiskunder. Mitt favoritträslag päron är det svårare att få tag på.
Ena väggen i snickeriet täcks av lagerhyllan där isärsågade möbler ligger i numrerade fack. Runt om i rummet står annat
material lutat mot väggarna och på golvet står olika maskiner. Två pågående arbeten är synliga. Stubbar som ska bli sittmöbler och en gammal dörr som väntar på förvandling.
– De här ska bli tänkarstubbar där man kan slå sig ner och reflektera. Dörren tillhör en kund som vill att jag gör en dubblett
så att det blir en pardörr. Jag har inte så långa bitar som behövs så det behöver jag ge mig ut och leta efter.
Det kan tyckas enklare att lägga en beställning av virke i rätt längd eller åka till en brädgård och köpa.
– Jag är noga med att alltid garantera 100 procent återbruk och mina kunder vet det så de har förståelse för att ett jobb kan ta längre tid om jag inte redan har materialet.
Som ett led i återbruket tar Emanuel vara på så mycket spill och restmaterial som möjligt. Det har fått en egen hylla i snickeriet.
– Det materialet skapar jag mindre saker av, som dekorationerna jag tillverkade och sålde inför jul.
Emanuel hittade tidigt till snickeriyrket. Efter att ha läst träteknik på Parkskolan och sedan möbelsnickeri i Kristianstad bodde han några år i Helsingborg innan flytten gick hemåt igen. Träet tilltalar honom eftersom det är förhållandevis lätt att forma.
– Jag tycker det är roligt att designa och skapa. Jag har planer på att bygga ut snickeriet så att jag kan erbjuda träslöjd för vuxna här, det är en dröm. Då kan jag lära ut av det jag kan och så får deltagarna använda mina maskiner.