SAMHÄLLE

Grönskande tider på Valla

Vad passar sig att odla i Sverige? Eller, först och främst: Hur startar man en odlarförening?Det har en grupp kvinnor på Valla tagit reda på. På köpet har gemenskapen frodats och insikten om medbestämmandets gång fördjupats.

Zucchini, potatis, tomater, chili, jordgubbar och varför inte lite mynta. Förslagen haglar när 7an besöker säsongens sista möte med en oktett vallabor, alla med utländsk bakgrund och ambition att till nästa år och för eget bruk så och skörda grönsaker av alla de slag. Delvis helt enkelt på grund av att det är trevligt och skapar gemenskap.

– Tanken är att hela Valla ska kunna odla tillsammans, inte bara vi. Då blir det lite som en träffpunkt, säger Badria Othman som tio gånger strålat samman med sina grannar i en av områdets samlingslokaler.

Delvis handlar också initiativet om att diskutera sig fram till lösningar och tillvägagångssätt. Hur bryter man egentligen mark? Så även att lära sig mer om hur pappersexersis – och tillika demokrati ­­– fungerar i Sverige. För att få odla på kommunens mark behövs nämligen underskrift från en förening.

– Vi har lärt känna varandra och diskuterat mot ett mål. Mycket har vi fått ta reda på själv och i början var det svårt att förstå allt, men vi har lärt oss att "så här fungerar det i Sverige" ­– det gäller att planera, annars kommer man inte vidare. Det är inte alla av oss som har den bakgrunden.

Utgången har blivit lyckad ur flera perspektiv. Vänskapsband har knutits, det svenska språket utvecklats och självförtroenden stärkts.

– Vi är starka kvinnor – vi kan, säger Badria.

Stöd har samtidigt funnits i form av den nystartade föreningen Ätbara Övik. Odlingsföreningen på Valla är ett första pilotprojekt i deras strävan att uppmuntra till ökad matproduktion i Örnsköldsviks kommun. Med på kvällens möte är Mona M Hallin och Maria Engelbrektsson.

– Vi lägger oss inte i så mycket utan vill jobba med självorganisering, säger Mona. Nu ser vi dessa förebilder gå före och visa vägen. Och odla tillit, lösa konflikter och fördela arbetsuppgifter så att det känns bra för alla.

Maria berättar om ett av Ätbara Öviks framtidsscenarion:

– Vi skulle gärna se ätbara parker i stan, exempelvis kryddörter och frukter. Där vore fint om allemansrätten kunde råda.

Ett studiebesök vid byodlingen i Drömme gav pionjärerna på Valla flera idéer. Nyligen har de utbildat sig i hur man odlar på höjden och bygger upp odlingsbäddar. Staket och bänkar står på att göra-listan. Nästa år är de redo att ta den cirka 700 kvadratmeter stora marken, upplåten av Övikshem, i bruk.

– Då tänker jag odla rotsaker, säger Zarafshan Nazari. Paprika. Och ris? Nej, det kanske inte går.

– Jag tycker om koriander och ser fram emot att laga fasolia, säger Ahsan Sharor. Jag kommer från Libanon, fasolia är därifrån. Då ska man ha koriander och potatis, vitlök, vita bönor, kött, tomatpuré, ris och spenat. Jättegott!

Gruppbilden: Bakre raden från vänster: Hala Shihab, Maria Engelbrektsson, Mona M Hallin, Zarafshan Nazari och Halwo Ali. Främre raden: Siti Ahmed, Ahsan Shahror, Badria Mohammed Othman, Halima Dahir, Ifra Hassh och Fadumo Moalim. Saknas gör Ätbara Öviks tredje verksamhetsledare Abiodun Ojoola.

Publicerat