Bangolfens mästare

Utvecklingskurvan för Elias Elfving pekar spikrakt uppåt. Eller kanske framåt, om det ska pratas golftermer. Den 18-årige talangen från ÖMGK, Örnsköldsviks minigolfklubb, har på kort tid tagit två tunga medaljer; i juli ett SM-silver i herrklassen och nyligen ett brons i både lag och mixed under Junior-EM i Italien. Stora framgångar talangen själv är ödmjuk inför.
– Det var jämna matcher och jag hade lite flyt också – allt avgjordes på sista hålet. Det är extremt mycket mentalt så det gäller att ha starka nerver, säger Elias om sporten han utövat sedan sjuårsåldern.
Att klubbens Alva Kvarnström och Ture Rodling, som inte är på plats när 7an besöker golfbanan i Lungviksparken, också imponerade stort under nämnda tävlingar ­– Alva med ett SM-guld i damklassen och Ture sida vid sida med Elias i EM-bronslaget­ – vittnar om att ÖMGK minst sagt är på gång. 
– Det är jättestort, säger ÖMGK:s tävlingsledare Rickard Andersson. Vi har tagit medaljer genom åren men att lyckas på seniornivå är fantastiskt bra. Vi hoppas det för med sig att fler får upp ögonen för klubben och sporten. 
Till skillnad från gemene man som förlustar sig med minigolf för nöjes skull behöver utövare av sporten träna regelbundet. Vilket Elias gör två gånger i veckan vintertid och en under sommaren, då i klubbens hyrda EFS-lokal i Gullänget. Extra viktiga är träningsdagarna – ofta flertalet ­– inför tävlingar, såsom den för dagen aktuella cupen City Golf Tour då hela golfbanan stängs av till fördel för både klubbmedlemmar och det från flera andra städer tillresta motståndet. Då gäller det att känna på banornas utformning och hur bollarna rullar längs det grönklädda underlaget.
– I Gullänget tränar vi på filt men vår MOS-bana (minigolf open standard, eller "äventyrsgolf") är riktigt bra, konstaterar Rickard. City Golf Tour är en stortävling och den arrangerar vi nu för tredje året i rad, det är en merit. MOS blir allt mer populärt. Men visst finns traditionalister som bara vill spela på klassiska filtbanor, det är olika. Vi gillar båda.
Hur blir man då bra i minigolf? 
­– Det är som att cykla, man bara gör det, säger Elias. 
­­­­­­­– Bollsinne föds man med och man ska inte stressa upp sig, inflikar Lars Lindblom som slipar tekniken vid 14:e hålet. 
Medlem sedan klubben bildades 1945 stoltserar han numera med ett helt eget prisskåp för alla att beskåda i receptionen. 
– Generellt; gå mot hål och få en så kort putt som möjligt, tipsar Rickard vidare. Nästan alla som tävlar spelar på samma sätt, knappt någon vallar sig fram. Och när du slår ut, tänk på att ha bollen mitt emellan och en bit ifrån fötterna, håll klubban i ett stadigt grepp – stumma handleder – och titta på bollen när du slår till. Följ inte med blicken så att axlarna rör sig.
– Under tävlingar kan vi gå sju varv på två dagar, då gäller det att vila och sätta sig för att äta och dricka för att få upp energinivån, säger Elias.
Rutin råder det ingen bristvara på i klubben och även om Rickard gärna önskar att medlemsantalet vore större verkar den återväxt som finns onekligen god. Tolvårige Matteus Lundin har de senaste fyra åren exempelvis spelat till sig hela sex USM-guld. 
– Personbästa på 18 hål är 25 på tävling och 24 under träning, berättar Matteus. 
Varför ska man gå med i ÖMGK?
­­­– Minigolf är roligt, man får mycket kompisar.
– Jag har polare över hela landet, håller Elias med. Alla kommer från olika bakgrunder.
– Och allt som krävs är en klubba och en boll, säger Rickard Andersson.