DJUR & NATUR

"Alla fåglar kommit re'n...

... vårens glada gäster". Ja, nu är de här – en kvittrande kompott av flygande vårtecken. Fast några får vi vänta på en stund till.

Som den porlande bäcken och doften av nysopad asfalt är fåglarnas ankomst ett av våra säkraste vårtecken. Och som det sjungs i sången "Alla fåglar kommit re'n (redan)" är nu de flesta av dem här. Åsynen av bofinken, tranan och sånglärkan har vi redan hunnit njuta av en tid. Andra arter inte lika länge och efter ett par får vi fortsätta vänta.
Spara detta nummer av Tidningen 7 tills nästa gång du får närkontakt med fjäderfä – kanske känner du då exempelvis igen rosenfinken som gärna håller till i trädgårdar och vars latinska namn carpodacus erythrinus kan översättas till "den rödfärgade fruktbitaren". På detta uppslag har vi nämligen, med hjälp av Kurt Holmquist från Ångermanlands Ornitologiska Förening (ÅOF), sammanställt en tidslinje över när våra mer populära och kända vårfåglar vanligen kommer till trakterna kring Örnsköldsvik. Och det är med entusiasterna i ÅOF 7an följde med när föreningen förra onsdagen samlades för fågelskådning i Idbyfjärden.
– Vissa fåglar, som kortflyttarna (fram till fiskgjusen i tidslinjen), kommer på grund av klimatet sedan 1968 numera 2-3 veckor tidigare än vanligt, berättar ÅOF:s Thomas Birkö för de 13 skådarna på plats.
Var och en dem verkar ha sin egen favorit till fågel. Tofsvipan och det faktum att den anländer medan snön fortfarande ligger kvar uppskattas exempelvis av Anna Carlemalm och storspovens läte är i Håkan Åströms öron ren musik.
– En härligt flöjt! När den kommer känner man att nu är det vår, säger Håkan.
Att våren är fågelskådningens bästa årstid råder inga tvivel. 
– Det är bara så häftigt efter att allt varit dött hela vintern, säger Christer Lindgren som delar fågelintresset med sin fru Kerstin, dottern Anna Lodin och sexåriga barnbarnet Elsy.
– Det är en sådan härlig känsla att höra vårfåglarna spela, säger Kerstin. ­Man blir glad!
I de båda utkikstornen är stämningen på topp. Att upptäcka och följa en spännande fågel med kikaren beskriver Nisse Lindström som euforiskt.
– Under våren händer det mest. När man för första gången hör sädesärlan kvittra till – då väcks man verkligen upp som fågelskådare.


Bildtexter:

Anna Carlemalm tar hjälp av guideboken. Att fågelskåda gör man med såväl syn som hörsel, i båda fall får en fågel bockas av.

Var det en kentsk tärna Thomas Birkö fick syn på i kikaren? Nja, i så fall hade det varit en smärre sensation, en sådan har han aldrig tidigare skådat i landskapet. Men denna dag finns mycket annat att se.

En mängd gluttsnäppor som anlänt den senaste veckan rastar och äter upp sig en bit bort. Plötsligt flyger ett par stjärtänder förbi och någon ropar sig se en dvärgmås, världens minsta mås. ÅOF:s medlemmar följer allt med stort intresse.

Familjen Lindgren/Lodin är fågelskådare i tre generationer. "Så här års hinner man nästan inte göra annat än fågelskåda", säger Kerstin Lindgren muntert.

Publicerat