Rubriken ”Än lever gubben” är inte bara ett faktum – Stig Åke Stålnacke fyller 89 år i år och är fortfarande aktiv – den är också en vink till den läsvärda boken han gav ut 2016; ”Nu minns gubben”.
– En dag utan skapande är ingen bra dag tycker farsan. Han håller på med sina ord och bilder. Han kan inte sluta. Man kan inte pensionera sig från den man är, man kan inte pensionera sig från livet, säger dottern Kristina Stålnacke, själv kulturarbetare som kursansvarig för Kulturskaparna på Örnsköldsviks Folkhögskola.
Stig Åke Stålnacke bor i Klasaröd i Skåne, men är uppvuxen här i Myckling, Själevad – och i ”Nu minns gubben” berättar han bland annat om sina minnen från hembygden. Bildkonsten, poesin och teatern blev tidigt viktiga delar av livet för Stig Åke, och han skriver själv så här:
”I konsten såg jag det svarta i oss men också penseldrag av livslust och glädje. På det sättet blev konsten inte något som var eller är avskilt från livet. Konsten blev inte enbart en dekoration som man hänger på väggen ovanför soffan i finrummet. Konsten blev ett koncentrat av livet självt. En yta där en människa berättat om sitt liv med lust och smärta. Jag tycker att livet blir fattigt utan konst.”
– Det här blir tredje utställningen vi har här i Solidaritet och vi har märkt att det finns ett stort intresse av en utställningslokal. Vi har haft många besökare som uttryckt sin uppskattning och flera är även intresserade av att ställa ut hos oss, säger Gunnar Eklöf och lovar fler spännande utställningar efter sommaren.
Stig Åke Stålnackes konst kan man se onsdagar och lördagar mellan 12 och 15 från 29 april till 20 maj. Utställningen arrangeras i samarbete med studieförbundet ABF, och Stig Åkes egna ord lockar förhoppningsvis nyfikna konstälskare:
”När man i min ålder känner på sig att det kanske inte blir så många konstutställningar till så finns det en allt större anledning att tala om, igen och igen, att konsten utgör en del av livets rikedom. Alla konstformer. Det händer ibland att jag möter människor som avfärdar konsten som något meningslöst, de kan jag inte annat än beklaga. För varför skall vi göra livet fult, fattigt och meningslöst? Varför ska vi inte ta vara på dessa guldkanter i livet som konsten kan ge i dess bästa stunder."