Molly Hammar var bara 15 år när hon kvalade in till Idol 2011 genom att sjunga Alicia Keys ”A Woman’s Worth”. Därefter sjöng hon låtar av bland annat U2, Adele, Rihanna, Veronica Maggio och Aretha Franklin innan hon till slut hamnade på en hedrande fjärde plats.
Därefter har det blivit två framträdanden i Melodifestivalen, 2015 med ”I’ll Be Fine” och 2016 med ”Hunger”. Molly skrev också ”Walk on Water” som tävlade för Malta i Eurovision Song Contest, där hon även sjöng i kören bakom artisten Ira Losco som slutade på en elfte plats.
Men det var höstens medverkan i ”Så mycket bättre” som gjorde att en riktigt stor publik fick upp ögonen för den skönsjungande artisten – med personliga tolkningar av ”Ingen annan rör mig som du” (Norlie & KKV), ”På riktigt” (Albin Lee Meldau), ”Regnar och regnar” (Lasse Stefanz), ”Så nära” (Anne-Lie Rydé), ”Can’t stay away” (Darin) och Nordmans ”I lågornas sken” som i Mollys engelska version blev ”Gasoline”.
– Så fantastiskt att få vara med där, det var en dröm jag haft länge. Det är ett musikfokuserat program och samtidigt fick man se vem jag är som person. Det var bra för mig att folk fick lära känna mig och det känns som om folk connectade mer till min musik, säger Molly, som just nu är ute på sin vårturné ”All My Friends”, som också är titeln på hennes senaste singel.
En försmak av ett kommande album kanske?
– Ja precis, jag håller på med mitt album parallellt med turnén. Det är planerat för ett skivsläpp till hösten, men jag är ödmjuk inför skapandeprocessen – det kan hända vad som helst. Men äntligen ska det bli ett fullängdsalbum!
I samband med Sjunde i Sjunde-konserten i Strandparken blir det ytterligare en turné, och det är något som Molly verkligen ser fram emot.
– Det blir tajta puckar, men det är fruktansvärt kul att få åka ut och spela. Det är den renaste formen av den jag är, att få stå på scen är absolut det bästa jag vet.
Lite semester kanske hon också hinner med, och då har hon en favoritplats.
– Jag är helst på Gotland och bara andas, jag och pappa har ett ställe där. Där är det magiskt.
Molly är uppvuxen i ett genommusikaliskt hem med föräldrar som båda är välkända namn inom främst jazzen – trombonisten Mimmi Hammar och gitarristen Andreas Pettersson.
– Det var alltid musik, väldigt högt till tak och hög volym – och jag är mycket tacksam för det. Jag har anammat jazzen, den finns alltid med i blodet och det tycker jag att man kan märka, även om jag är en popakt. Man kan höra det på mitt sätt att sjunga och jag har musiker med mig som är jazzmusiker i grunden. Jag vill också att allt ska bli olika varje gång jag står på scen, det har nog med jazzen att göra.
Kanske får vi se det när det är dags för Sjunde i Sjunde, sommarens stora gratiskonsert som alltid lockar storpublik till Strandparken.
Vad kan ö-vikspubliken förvänta sig när Molly Hammar ställer sig på scen?
– Förhoppningsvis en musikalisk eufori, det vill jag bjuda på. Jag vill skapa en fin stund. Man ska känna att det verkligen är på riktigt, med känslor över hela spektrat. Jag kommer i vanlig ordning att sjunga från hjärtat. Det blir magiskt!