Tidigt 23 september 2009 genomfördes ett av svensk kriminalhistorias mest spektakulära rån när 39 miljoner kronor stals från G4S värdedepå i södra Stockholm – med hjälp av helikopter. Händelsen bevakades av internationell media och har noga dokumenterats, bland annat i form av en SVT-dokumentär.
I dag står helikoptern, med beteckningen SE-HON, återigen i Norrtälje varifrån den tillskansades av rånarna.
– Det är min favorithelikopter, jag trivs med henne, hon är schyst och vill mig väl, säger Catrin Nilsson, 37. Sedan är det roligt att berätta om händelsen när jag har vänner ombord; det är en flygande bit historia – det syns fortfarande var polisen bröt upp plåten för att leta efter gömda bomber.
När 7an träffar Catrin är hon hemma på julledighet från sitt jobb som helikopterpilot och ekonomichef på Heli Air Sweden i Västerås. Och hemma är Västergundsjö, hos mor och far.
– Jag hade gått alla stigar i Västergundsjö och gillade tanken att komma till en ny plats, nollställd. Jag har jobbat på RFSL och Tradedoubler men ville komplettera min karriär och det mest extrema jag kunde komma på var pilot. Flygplan är som att köra bil med höjd som extra dimension medan helikopter är som en motorcykel på ett hjul. Det är så, så svårt. Du måste korrigera krafter som hela tiden motverkar varandra. Men det är så roligt, helt fantastiskt. När jag flyger upplever jag att allt var värt det; alla timmar, alla pengar, alla prov. Nu är jag på rätt plats.
Efter utbildningarna 2020-2021, först för privat och sedan kommersiellt certifikat, har Catrin hunnit registrera 150 flygtimmar. Förutom nöjesflygningen, då hon med ett sällskap kanske tar med en picknickkorg och landar utanför ett café eller på kobbe i skärgården, består uppdragen bland annat av att hämta och lämna helikoptrar, ibland utomlands.
– Det är väldigt fräckt att flyga över Alperna på väg mot Italien och se naturen från 300 meter. Det roliga är svängarna, kör jag bara rakt fram kan jag sätta på autopiloten. Det svåraste är att hovra 1,5 meter från marken, vindarna ändrar sig hela tiden. I början är det som en vikingagunga, svårt att hitta känslan.
Vid närmare 1 000 flygtimmar öppnar sig arbetsmarknaden betydligt med många olika uppdrag.
– Då kan du slinga; lyfta med krok, grip eller använda såg. Fram till dess är det svårt, det är en liten bransch. Men om något år är jag där, det kommer gå galant.
Catrin är även pilot på ett helt annat sätt – och även det går galant. Som elitcyklist i landsvägscykling kom hon i våras i kontakt med para- och tandemcyklisten Louise Jannering, blind sedan sex års ålder, på jakt efter en ny pilot; namnet på förarsätets cyklist. Och valet föll på Catrin.
– Så i augusti representerade vi Sverige internationellt i Kanada och vann brons i både Världscupen och VM. Rakt in i hetluften, verkligen jättefräckt.
I år väntar VM innan Paralympics i Paris 2024, dit paret hoppas kvalificera in sig.
– Jag lever min dröm, det är fantastiskt. Jag vågade ta risker, chansa lite och nu skördar jag frukten. Jag hade en supertrygg uppväxt som gjort att jag vågat se mig om i världen. Nu känns det jättebra att komma hem, jag har haft hemlängtan.
Flyttar du någonsin hem igen?
– Kanske, Cassel är ett anrikt helikopterföretag i Ö-vik men de anställer väldigt seniora förare. De gör jättehäftiga uppdrag.
I podden "Helipod" berättar Catrin mer om sitt liv som helikopterpilot.