4 maj i fjol var till en början som vilken annan vårdag som helst i Själevad. Makarna Karin och Torbjörn Nyberg hade för dagen sonen Timmy med flickvännen Isabell Larsson på besök. Men den lugna frukosten avbröts abrupt när en ung flicka dök upp vid altanen.
– Jag hade gått ut en bit på gräsmattan och hon måste ha sett mig först av alla. Att jag gick där, precis då, det har jag tänkt på mycket – vilken otrolig tur det var. Sedan bara klaffade allting, det bara boom-boom-boom, säger Torbjörn Nyberg och smäller ihop händerna tre gånger.
Det har gått över åtta månader, men minnena är fortfarande starka. De fyra återger detaljrikt varje del av berättelsen. Om flickan som ropade att hennes syster ramlat i vattnet för att sedan vända på klacken och springa i riktning mot Moälven och om hur Isabell och Karin utan dröjsmål, med Timmy strax efter, följde henne.
– Jag vadade i, det var vårflod och vattnet var strömt. Först efter ett tag såg jag något längre ut. Jag sa till Timmy; det måste vara hon. Då ropade han: ”Ok, kör! Kör!”
Isabell hade prickat rätt. Vid en lugnare del av vattnet flöt en kropp.
– Hade hon inte fastnat där i virveln hade jag inte fått tag på henne, säger Isabell som via ryggsim tog sig tillbaka med flickan medan Timmy guidade vilken riktning hon skulle ta.
– Tiden tillbaka kändes så otroligt långsam. Det var kallt och jag fick mjölksyra. Jag ropade till Timmy att jag inte skulle orka mer.
Men Isabell hade krafter kvar och väl på stranden påbörjade Timmy och Karin hjärt- och lungräddning.
– Jag blåste och blåste, men något var fel. Först efter att jag drog ut tungan gick det bättre, säger Karin.
Timmy, som gjorde kompressioner, kände länge inga hjärtslag.
– Men plöstligt ropade han: Det slår! berättar Karin och utbrister:
– Då kände vi alla en oerhörd lycka.
Torbjörn var den enda som tidigt hade larmat och stod i telefonkontakt med 112. När räddningspersonal anlände hade flickan slutligen hostat upp vatten och börjat andas igen.
Läkare konstaterade senare att flickan inte skulle ha överlevt utan Karin, Torbjörn, Timmy och Isabell och för deras snabba och rådiga insats får var och en priset ”Årets hjälte”, en utmärkelse instiftad och utdelad av BRÅ Örnsköldsvik sedan 2014. Förutom diplom och statyetter delar de fyra också på en prissumma på 6 000 kronor.
– Det var en riktig laginsats, de agerade som ett team. Det här visar att man inte behöver vara brandman för att göra något, säger Birgitta Edin Westman från BRÅ Örnsköldsvik och pekar på ytterligare en prestation:
– Vi får heller inte glömma bort flickans syster – hon var den femte hjälten. I stället för att springa hem, valde hon att söka hjälp så nära som möjligt. Det var av stor betydelse.
– Vi har berättat om detta många gånger och gör det gärna igen. Det är bra att lyfta frågan om simkunskap och, om något skulle hända, är det viktigt att man gör någonting i stället för att titta på, säger Timmy.
– Efteråt funderade vi mycket, ”gjorde vi rätt, tryckte vi rätt på bröstkorgen?” Men vi gjorde i alla fall något – vi gjorde det vi kunde och jag är stolt över att ha räddat ett liv, säger Karin.