Familjen med 272 barn

När civilekonomen Willy mötte biologistudenten Carine såg de fram emot en ljus framtid tillsammans. Familjen växte och Willy engagerade sig politiskt i hopp om att forma ett bättre samhälle. I oktober 1996 bröt Första Kongokriget ut, och efter 32 år vid makten tvingades diktatorn Mobutu Sese Seko att gå i landsflykt. Upp på tronen klev Laurent-Désiré Kabila.
– Han var inte ensam, säger Willy. Det var en stor allians med fem ledare, och jag jobbade för en av dem.
Det försatte Willy och hans familj i fara när alliansen sprack.
– Min ledare blev skjuten, berättar han. Vi flydde till Kongo-Brazzaville, men 19 av mina vänner fängslades. Vi var sex familjer som fick asyl i Sverige – och alla kom hit till Örnsköldsvik.

14 år har gått sedan dess, och Carine och Willy har förblivit staden trogna. Deras sjubarnsfamilj bytte nyligen sin trånga lägenhet mot ett hus i Salmostaden, och det är där Carine tar emot oss en solig måndagseftermiddag. Willy kommer inskyndande en stund senare, direkt från jobbet på hemtjänsten som krävde oplanerad övertid idag. Carine jobbar till vardags på Willys och extraknäcker utöver det genom att laga afrikansk mat vid olika tillställningar. Varje slant är värdefull, för paret har många små att ta hand om – och då handlar det inte bara om deras egna barn. Sedan 2009 driver de en skola i Kongos huvudstad Kinshasa; en skola som i dagsläget tar emot 265 barn från utsatta miljöer.
– Det började 2007 med att vi betalade skolavgifterna för åtta barn som min mamma tagit hand om, berättar Carine. 2009 hyrde vi en lokal och startade vår egen skola tillsammans med kompisar i Kongo.
Från början sköttes all undervisning av tre lärare som jobbade ideellt, men behovet i området var så stort att skolan redan efter ett år hade 500 elever.
– Vi fick ta och undersöka vilka barn som behövde oss mest; vilka som var fattigast och vilka som var föräldralösa.

Det mynnade ut i att de 2010 anställde sex lärare och en rektor som tillsammans fick ta hand om 265 barn i årskurs 1 till 6. Nästa steg togs 2014 när de startade sin egen stiftelse. Via hemsidan educationislife.se samlar de in gåvor och faddrar för att kunna ta sig an sin hittills största utmaning.
– När hyresvärdarna fick reda på att vi bodde i Sverige tänkte de ”där finns mycket pengar att hämta!”. Så nu utnyttjar de oss och höjer hyran varje månad. Därför bygger vi vår egen skola i stället, berättar Carine.
Hur snart nybygget kan stå klar hänger på finansieringen, men Carine och Willy är fast beslutna att ro i land sin satsning.
– Kongo har varit krigshärjat och saknar så mycket idag, säger Willy. Vi vill hjälpa till att återuppbygga landet.

 
Carine om…

… Den nya skolan:
”Vi tänker bygga åtta klassrum, två toaletter och ett lärarrum. I Kongo studerar en del barn på förmiddagen och en del på eftermiddagen. De yngre kommer att gå i skolan från 7 till 12 och de äldre från 13 till 17.”

… Sin drivkraft:
”Jag har själv varit i de här barnens situation. Jag vet hur det är att vara fattig. Jag kan inte stänga ögonen när de behöver hjälp.”

… Kanelbullar i Kongo:
”En flicka som min mamma tog hand var föräldralös; hon hade ingen mamma och ingen pappa. Hon hette Melissa, och jag lärde henne hur man bakar kanelbullar. Nu har hon startat ett eget bageri och bakar svenska kanelbullar till folket i Kinshasa.”