Muhammad Ali i Ö-vik

”En grannare växt än tungviktaren Clay har man sällan skådat, ett fysiskt praktexemplar helt enkelt.” skrev Olle Bylund i Örnsköldsviks Allehanda.

1964 blev Cassius Clay världsmästare efter att ha besegrat Sonny Liston i Miami och dagen därpå meddelade han sitt nya namn – Muhammad Ali. Resten är idrottshistoria. Sommaren 1965 besökte Ali Sverige, och visade bland annat upp sig i Örnsköldsvik.
– Det var alldeles fantastiskt stort, säger Thomas Wikman och får medhåll från Pauli Sparf.
– Man trodde inte att det kunde hända i Örnsköldsvik, säger Pauli.

Thomas och Pauli, då 16 och 15 år gamla, var på plats för att med sina kameror föreviga det unika evenemanget. Två fotointresserade ungdomar som redan då var medlemmar i Örnsköldsviks fotoklubb.
– Jag skakade faktiskt hand med Ali och fick en autograf, men var den är idag vet jag inte, säger Thomas.
– Själv stod jag på andra våningen och fotade, och jag hann inte ned för att få en autograf, berättar Pauli.

Händelsen i dåvarande Läroverkets ljushall, numera Nolaskolan, utannonserades som ”Muhammad Ali-show” med namnet Cassius Clay inom parentes. Han var fortfarande mer känd under sitt tidigare namn och på biljetterna, som kostade 15 kronor, stod det ”Cassius Claygalan”.
Ali hade kvällen innan uppvisningsboxats i Skellefteå, där det i samband med Barnens Dag hade kommit 5 000 personer för att se världsmästaren.

Här i Örnsköldsvik var publiksiffran mer blygsamma 500. Ali fick för övrigt åka taxi i ilfart från Skellefteå eftersom flyget till Ö-vik behagade strejka.
Mästaren intervjuades under galan av boxningspromotorn Edvin Ahlqvist, som också var Ingemar Johanssons manager. Det bjöds även på musik av Harmonikåren och humor av imitatör Stig Sundström från Umeå. Däremot ställdes det utlovade schlagerprogrammet med storsångaren Per Grundén in på grund av förkylning.

Men Muhammad Ali visade upp sig och gick några ronder mot andra amerikanska boxare som var med på resan.
– Han mötte först en lättviktare och en welterviktare och Ali var klart snabbare än de. Sedan blev det lite tuffare boxning mot en kille i lätt tungvikt och till sist mot en annan tungviktare som snabbt tog slut, minns Pauli.
I Örnsköldsviks Allehanda var rubriken på ettan ”Gaphals i USA – försynt i Ö-vik” och i artikeln av signaturen Kjello – det vill säga ÖA-legendaren Olle Bylund – beskrevs Ali som en ”vanlig väluppfostrad idrottsgrabb” men under den efterföljande presskonferensen, som Ali höll liggandes till sängs, levde stjärnan åtminstone lite upp till sitt rykte som skrythals.

”Jag är den bäste boxare som någonsin funnits. Jag kommer att sluta som en legend. Jag är inte bara boxare, jag är poet och jag predikar. Är det någon som drömmer om att besegra mig så kommer han att be om ursäkt för det en dag.” sa Ali från sängen och Olle Bylund skrev att ”Clay är den ovanligaste världsmästare vi mött”.
En mästare och en av historiens största idrottare – på plats i lilla Örnsköldsvik.