”Jag slutar för att jag vill”

I närmare 18 år har Jennifer Pettersson ägnat massor av tid till rytmisk gymnastik. Under junior- och senioråldern har det närmat sig 40 timmar i veckan och vardagar när hon inte vistades hemma eller i skolan har det knappt utan undantag rört sig om träningspass i Örnsköldsviks sporthall.
Nu är den tiden förbi.
– Jag bestämde mig på ett relativt tidigt stadium att det här skulle vara min sista säsong. Och jag är glad över att kunna lägga av för att jag vill och inte blir tvingad till det på grund av skador, säger Jennifer.

Med närmare 80 mästerskapsmedaljer, svenska junior- och seniorguld kan hon se tillbaka på en framgångsrik karriär. Att hon avrundar den redan innan sin 22:a födelsedag anser hon inte vara märkvärdigt.
– Jag är den som trots allt hållit på längst i landslaget och jag känner mig nöjd med vad jag uträttat. Det är hög tid att ägna mer tid till annat och för min del handlar om att satsa mer på det egna företaget.

Eftersom det inte går att livnära sig på att vara elitgymnast är det trots allt ett klokt val. Nu ska den civila karriären komma i första rummet trots att hon inte gjort slut med träningspass och i fortsättningen kommer att vara tränare i klubben. Och beträffande framtiden för de rytmiska gymnasterna i ÖGK är hon positiv:
– Min lillasyster Cassandra lär hålla på ett tag till och jag tycker att hon redan är bättre än jag. Dessutom har vi flera duktiga juniortjejer och många andra ungdomar, säger Jennifer.

Klubben har alltså goda förutsättningar att även i fortsättningen tillhöra de allra bästa i landet trots att utvecklingen på senare år pekat stadigt uppåt på nationell nivå.
– Konkurrensen har hårdnat och det är betydligt fler som lägger sig i kampen om medaljerna. Förr visste vi i princip redan på förhand att vi skulle vinna lagtävlingen. Numera är det inte alls lika självklart.

Bland många roliga minnen rankar hon sitt första VM som avgjordes i Japan som en av karriärens höjdpunkter. Det första JSM-guldet 2007 ligger också varmt om hjärtat.
– När jag kom hem efter den vinsten firade hela Örnsköldsvik att Modo Hockey hade vunnit SM-guld. Det blev naturligt att haka på i firandet, berättar Jennifer och skrattar.

Världscuptävlingarna i Frankrike, med allt det roliga i samband med det äventyret, glömmer hon heller inte. Så det finns onekligen mycket att blicka tillbaka på även för en 22-åring som nu ska fokusera på det egna företaget och att dela med sig av erfarenheter till yngre klubbkamrater.
Som i andra idrottsföreningar handlar utmaningen om utveckling.
– Det är viktigt att våga genomföra förändringar om man anser att det behövs. Frågor vi bör ställa oss är hur vi ska träna och i vilken omfattning.