Vem är Jante?

Jante är en fiktiv dansk småstad som gett namn åt Jantelagen, en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i romanen En sjöman går iland från 1933. 

Jantelagen:

1.    Du skall inte tro att du är något.
2.    Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3.    Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4.    Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5.    Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6.    Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7.    Du skall inte tro att du duger till något.
8.    Du skall inte skratta åt oss.
9.    Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10.  Du skall inte tro att du kan lära oss något.

 

Linda Baudin skriver om Jante

Sagan om Jante  

Jante är en grå och väldigt tråkig person och han vill ingen något gott. Jante finns, i mellanrummet, mellan oss människor. Jag skulle rekommendera att undvika honom. Folk säger att man inte kan och inte ska ändra på en person, men om det är något vi verkligen vill och önskar så är det att ändra på just Jante. Är det som det sägs att man inte kan ändra på någon? -då vill vi se över och bortanför Jante.

Om du känner dig osäker på vem Jante är ska jag här ge dig en beskrivning av honom:

När du vet inifrån att du har rätt och vill rättvist men någon trots det trycker till dig, stampar på dig så att det svider i skinnet, då kan du vara säker på att det är Jante som försöker rama in dig och sätta dig på plats i hans eget galleri. Ett galleri målat i gråskalor och där ramarna får största fokus. Jante tycker om att begränsa sina motiv, han tycker om tysta människor i disharmoni som ryms inom ramarna.    

Ingen ifrågasätter Jantes konst. Alla nickar och säger att de tycker om den, ”den är fin”, trots att ingen förstår motivet med den. För att inte hamna utanför går alla på vernissagen. Hummande hasar alla från tavla till tavla. Någonstans måste de ända undra – vad gör jag här? Men länge hinner de inte fundera förrän Jante bränner halsen och förlamar orden. Ändrar riktning på tanken och påminner om lagen. För Jante har en lag, eller rättare sagt tio lagar och sidolagar till dessa. För att inte tala om alla borden, måsten och tyckanden och mellan raderna på dessa ännu fler tyckanden, måsten och borden. Det ska kännas att man är en Jante. All idioti fyller faktiskt alla sidor i en bok och är du nitisk och duktig i Jantes ögon, fin i kanten, med slipad fasad, ytlig och till bredden fylld med floskler kan det bli fler böcker. Då bränner också duktigheten som brinnande eksem.

När du ger någon i din omgivning beröm och respekt och det samtidigt börjar lukta bränt och surt då kan du vara säker på att det finns anhängare till Jante som inte tål höra att någon är  unik eller duktig. Avundsjuka luktar bränt och missunnsamhet luktar surt. I Jantes ordlista finns det bara negativa ord. 

Kreativitet föder förändring och en atmosfär som doftar av något vi längtar efter. Jante kan inte känna den lukten, han kan inte alla lukter, vill inte heller lära känna alla dofter, därför slår han bakut när han tappar kontrollen. Skriker rakt ut när osäkerheten blir ett faktum. Paniken sprider sig som ett virus i hans unkna kropp. Får paniken övertaget, i samband med att förändringen inte går att häva utvecklar Jante mögelkolonier som sprider sig som en epidemi. Om möglet får för stor spridning är det nästan omöjligt att häva den negativa utvecklingen, samhällen kan dö ut just för att Jante fått för stor makt - för att Jante fått frispel och slår för hårt och vilt omkring sig och ingen vågar och ingen gör något för att slänga ut själva smittkällan.

Jante vill klä oss i likadana kläder så att ingen kan se människans verkliga värde. Jante gömmer varje unikat bakom grå lager av bomull och ull. I sin garderob samlar han de snart bortglömda, unika, originalen på rad. Grå och trasiga hänger de tunga på var sin galge, en efter en så att Jante kan ha kontroll och ordning. Jante vill ha kopior av honom själv, upprepningar, gråzoner, människor i aviga kläder. Genom Jantes oförändrade ritualer, upprepande kontroll och maniska envishet kan han gömma och glömma människans verkliga värde där ingen ser – ingen ser den verkliga människan.

Vi föds med ett inre rum av godhet. I godheten kan Jante krypa in för Jante har ingen farstu. Han försöker knacka på medan vi är små, nästla sig in och övertala oss att han är någon annan än den vi ser framför oss. Därför finns Jante i oss alla, mer eller mindre.

Om vi öppnar den lilla dörren och tittar in i oss själva och undviker Jantes blick där han står och glor i farstun kan vi se att vi ensamma har kontrollen över våra liv, att vi själva väljer våra dagars innehåll. Minimera Jante, krymp honom med din inre syn och sudda ut den objudna gästen ur dina tankar. Jante kan inte, vill inte se att vi alla har samma sorger och tillgång till samma glädje.

Väljer du att se med Jantes ögon eller väljer du att se med dina egna?

När du är så gammal att du känner både mormor, mamma, barn och barnbarn i samma generation och blandar ihop vem som pratade illa om vad och vilka - och efter lite eftertanke känner igen att du hört samma historia flera gånger om, bara med lite olika negativa betoningar... Då kanske visheten når dig att Jante går från generation till generation. Jantes lag och ordning ärvs i nedstigande led och det är ett sorgligt arv.

Det är så lätt att öronen växer när det pratas om någon annans problem, vänner, bekanta eller en bekants mammas väns mans syster. Vi orkar lyssna så länge det handlar om fel och brister, så länge kommunikationen är enkelriktad och bara synliggör personens svaga sidor. Så länge det handlar om någon annan glömmer man sina egna tillkortakommanden. Hur ska man hinna med sin egen historia med baksidor och framsidor, skrymslen och vrår, avigsidor och räta sidor när det finns så många andra livsöden att gotta sig i? Här pekar Jante med hela handen och säger med hög och tydlig röst så att alla kan höra: ”Prata om varandra, inte med varandra” - och än fast han står där mitt ibland oss och ryter är det som om vi inte ser honom eller vill låtsas om det. Han bara är och så har det ju alltid varit.

Men vad händer om vi lyssnar inåt på vår egen historia? Om vi lyssnar på berättelsen från början till slut, vad än den har att säga. Om vi så gör öppnas den lilla dörren och ödmjukheten kryper ut. Värderingarna som är tapetserade i vårt inre rum väller ut och ber oss att säga ifrån. Tydligt. Rakt. Ordentligt. Först då, när vi säger nej, blir Jante synlig. Från en transparent svagt grå skugga blir han mer och mer opak*. När han blir tydlig ser vi att han är rädd och vi blir medvetna om att vi delat vårt liv med en skugga som skymmer själva livet. När Jante står opak i sin fulla längd låter han stridslarmet ljuda. Alla de som fortfarande flyr sin egen insida knyter han hårdare till sig - de blir hans soldater. Jante börjar rusta för krig. Men låt dig inte skrämmas. Jante är egentligen bara liten och rädd. Fokusera på ditt inre rum och du ska märka att ödmjukheten också kan hantera ett svärd och dina värderingar fälla bomber. Dina egna soldater kommer att överrösta stridslarmet. Visst är Jante och hans anhängare starka, men du är starkare! Du är starkare för att du ärligt vågade lyssna på din historia från början till slut, - och varje ljud av den!

Som barn smakar vi på livet. Vad är gott? Vad är ont? Vad är rätt? Vad är fel? Om vi säger något och det börjar smaka av obehag i munnen då lär vi oss att inte använda det språket igen. Om vi säger något som fyller oss med bekräftelse då  kommer vi att använda oss av det språket så ofta som möjligt, för alla behöver vi bekräftelse, speciellt barn.

Barn är ärliga, ”jag tycker...”, ”jag tänker...”, ”jag känner...” Barn är oförstörda och kloka – det är ingen gåva till världen att förminska sig själv! Barn är intuitiva, de handlar utifrån sina känslor. Barn drömmer om vad de vill bli och de sätter inga gränser, de kan bli vad de vill! Det är sant, de kan om de vill! Men  just då, då livet leker, då livet lever och är, då kommer   vuxna med sina pekpinnar, de tillrättavisar, de förminskar, de bannar, manar och kallar, för om inte de kunde bli sina drömmar ska inte heller någon annan bli det. Där och då lär de sina barn hur hjälplösheten smakar och man lär dem att det är den fina smaken.

Motsägelsefullt när det känns som om orden vill komma upp så fort man försöker att svälja dem. Men med tiden lyckas de vuxna få sina barn att äta, mot sin vilja, mot sin intuition och i första tuggan kryper osäkerheten in i livet, det dåliga självförtroendet börjar få sin form.

De spontana drömmarna är inte längre tillåtna, de är löjliga och omöjliga, - så säger de vuxna. Fastän de känns så rätt! Man lär sig att man måste planera sina drömmar, tänka sina drömmar och där och då föds Jante ur tänkta tankar. Barnet  dör och en Jante tar vid.     

Jante vill styra oss, men vill vi bli styrda?

Vi väljer våra liv och framför allt väljer vi fortsättningen på våra liv. Ingen kan ta den möjligheten ifrån oss, inte ens Jante. Han kommer försöka, det kan jag lova, men han kommer inte att lyckas - Om du har bestämt dig för att ta ansvar över dig själv och ditt liv. Våra tankar styr oss och våra tankar väljer vi själva. När du tänker själv och har möjligheterna som mål lever du ditt liv! Hur du är och hur du väljer att vara kommer att påverka din omgivning. Hur skulle du vara om varje människa du möter är en spegel som speglar din insida?

Vem är du och vad fick du i gåva av världen?

När vi föddes fick vi alla var sin födelsepresent, en unik present som passar bara just dig. En bit land, ett landskap där du hör hemma. Har du öppnat presenten? Har du vandrat igenom din stilla skog, sett solen bilda gator av ljus på den mossbeklädda marken som breder ut sig mellan landskap och detaljer. Har du lyssnat på tystnaden och stillheten?

Alla öppnar inte sin present. Kanske är de rädda för att den inte kommer att vara som alla andras, att de har fått en alltför annorlunda present. Att deras skog är fylld med daggdroppar som släcker törsten, att de blivit berörda av den och redan innan de riktigt upplevt den kommer att sakna alla dess lukter. Vi har lärt oss att härma alla andra, att likna varandra, att inte sticka ut. Presenten är just det, en unik gåva som sticker ut och som säger att du är någon, att du är speciell! Det är just det som är hemligheten med livet! Om alla är speciella på sitt sätt och om alla känner sig trygga med det kommer samhället att explodera av skönhet!

Vissa tjuvkikar bara på sin present och tänker att de inte kommer att kunna leva upp till sin gåva. De kanske inte tycker att de passar i en sådan färgstark miljö när de känner sig grå och tråkiga i övrigt. Att förminska sig själv gör inget gott för världen, - de är som miljöfarliga utsläpp som smutsar ner något vackert. Andra människor omkring dig kommer att märka av din osäkerhet, - dina utsläpp. De kommer inte att spegla vad du vill se. Öppna din present, använd den och kom ihåg att du är någon! Vad är du rädd för? Om du slutar läcka olja, tror på en miljövänlig värld och dig själv, skulle alla andra också se din vackra och unika trädgård!

Vissa har öppnat lådan men inte monterat ihop byggsatsen. Jantarna runt omkring har fått dig att tro att du inte klarar att bygga din egen stad, de kommer att lyfta fram alla dina farliga korsningar och snäva kurvor istället för vägarna med farthinder, staket och bra sikt. Jantarna kommer att göra allt för att släcka din gatubelysning, - släcka livsgnistan för folk. Men varför låter du dem? Om du aldrig monterar ihop din present kommer du att ha det ungefär som du alltid har haft det. Våga leva annorlunda, våga säga ifrån och bygg! Bygg ditt liv, ingen kopia av någon annans hus, - bygg efter dina normer och dina värderingar.    

Några få sliter upp sin present. Papperet måste av så att livet kan börja! Nyfikenheten, överraskningen, öppenheten och glädjen över livet! Tacksamheten över vad de fått, samt viljan och  övertygelsen att leva upp till sin present! Göra sitt allra bästa för att deras vattenfall ska fängsla människor i beundran. Stjäla ett ögonblick av dem i hänförd beundran som rör vid något vi själva inte förstår men som vi kan känna och vill känna om och om igen – för att det vi kände för en sekund var själva livet, innerligheten, heligheten, värmen och kärleken. Kärlek till världen och alla i den!

Dela med dig av din talang! Dela med dig av din begåvning! Det är faktiskt en skyldighet gentemot dig själv och gentemot dina medmänniskor. Du är unik och din speciella talang är en gåva av världen. Inspirera andra!

* opak = motsatsen till genomskinligt