Dagen till ära lämnar Filippus eldsjälar sitt hus på Åsvägen 71 till förmån för Pingstkyrkan på Lasarettsgatan. Mellan 10.00 och 14.00 står portarna öppna till kyrkans nedre våning. Besökarna uppmuntras att bidra till klädinsamlingen och bjuds i gengäld på fika.
Vi vill ge folk chansen att sitta ner och prata med oss, och få svar på vad vi gör och vad deras gåvor går till, säger styrelseledamoten Peter Jonsson.
På plats finns också en tiohövdad delegation från Ukraina, med Filippus mångårige tolk och kontaktperson Sergei Porokhnavets i spetsen. Med deras hjälp hoppas man kunna ge en nyanserad och detaljerad bild av Filippus verksamhet på dess ukrainska hjälporter.
Vi har tre hållpunkter, berättar Peter Jonsson. Sergei kommer att tala om arbetet i Lutsk, hans pappa är på plats för att berätta om läget i Mukachevo och vi kommer också få höra om arbetet i Berdichev.
Än i dag rullar Filippus lastbil med hjälpsändningar söderut genom Europa uppemot fem gånger varje år. Med 20 år i backspegeln konstaterar Peter Jonsson att man bevarat kärnverksamheten men också har funnit nya vägar att hjälpa.
I hög grad har vi hållit fast vi att vårt hjälparbete ska vara påtagligt, med kläder och skor, men nu har vi också kommit igång med att ge hjälp till självhjälp.
Bland annat står nu ett sågverk klart i Mukachevo, till nytta för ortsbefolkningen, och på sistone har Filippus intresserat sig för den framgångsrika modellen med mikrolån.
Vi har alltid försökt nå fram till de allra fattigaste; de gamla och barnen, säger Peter. Nu vill vi också ge hopp och framtidstro till den unga generation som har kraft och vilja att bygga ett bättre Ukraina.
