Blogg: Sanningen bakom blod, svett och gäspningar

Fredagskrönikans originalfrågor i fullängd hittar du här.
Svaren följer här nedan.

1. Varför drar man efter andan när något oväntat sker?
Jag skulle tro att detta beror på diafragman, som är en muskel lokaliserad mellan lungorna och bukhinnan. När man blir plötsligt förvånad så spänner man sig, och då skulle jag tro att även diafragman späns. Då man spänner diafragman dras luft in i lungorna.

2. Varför får man fjärilar i magen?
Vad jag förstår så finns det ingen konkret eller fastställd anledning till varför vi får fjärilar i magen, men jag skulle tro att det är en psykosomatisk reaktion som gör oss fysiskt medvetna om att det vi upplever är något tilltalande som vi bör utforska vidare. Jag tror även att "magkänslan" har med detta att göra. Kroppen vet vad vi bör göra, sen är det upp till vårt psyke att göra bedömningen utifrån informationen. Jag personligen tänker på tok för mycket och är för analytisk för att lita blint på min kropp.

3. Varför hamnar hjärtat i halsgropen?
Min gissning på den här frågan är snarlik svaret jag gav till den första frågan. Då man t.o.m. blir rädd och inte bara plötsligt förvånad så bör spänningen bli mer kraftig.

Men frågan är ju vad som gör att det känns som om man har något i halsen. Då jag funderar på detta så börjar jag tänka på larynx och farynx som är medicinska ord för struphuvud och svalg. Detta eftersom jag känner likheter mellan känslan att  svälja och känslan av hjärtat i halsgropen. Åter till spänningar i kroppen och varför känslan uppstår. Jag tror att det antingen beror på larynx, som förutom att hjälpa oss att frambringa ljud, även lägger sig för luftstrupen då vi sväljer eller farynx, som sträcker sig ända från bakom näsan ner till och runt om magstrupen och gör att vi inte kan svälja och andas samtidigt. Eller så är det helt enkelt en kombination.

4. Vilken idiotgen bär skulden för att vi rodnar?
Den här frågan vad knepig, men jag börjar tänka på det sympatiska ("fight or flight", reaktion vid fara/stress) och det parasympatiska (lugnande, fokuserad på matspjälkning o.s.v.) nervsystemet. Blodtryck och hjärtfrekvens/puls ökar vid stress. Blodtillförseln fokuserar på de delar av kroppen som antingen ska fly eller slåss så visserligen finns det ingen vettig anledning att blodet ska strömma ut i ytliga blodkärl under huden vid stress. Men samtidigt är benägenhet att rodna ytterst individuell. Vissa rodnar aldrig, andra gör det så fort någon tilltalar dem. Kan det vara någon slags felkoppling?

5. Varför leder stress till ökad svettproduktion?
Här spinner jag vidare på det sympatiska nervsystemet. Jag undrar om personer som har lätt för att rodna ofta har desto mindre risk att svettas under påfrestande situationer. Svett i samband med aktivering av sympatiska nervsystemet är något naturligt och "rätt". Detta beror som sagt på att det är vettigt att blodet inte strömmar till i ytliga blodkärl eftersom det bör fokuseras på muskler. Om huden blir svalare så kan svetten inte förångas som den annars gör och blir därför kvar på huden och vi känner av svetten betydligt mer.

6. Vad ska gäspningar vara bra för?
Det här är för mig det svåraste frågan gällande till synes oförklarliga kroppsliga reaktioner. Men jag har hört att vissa har en teori om att den kraftiga utvidgningen av lungorna erbjuder ett rent fysiologiskt stöd för kroppen och hjälper oss att sitta mer upprätt. Då man är trött, oengagerad och/eller uttråkad har man ju en tendens att sjunka ihop, och sjunker man ihop är risken större att man faktiskt somnar. Man sträcker ofta på sig då man gäspar, detta skulle i så fall vara ett extra uppåtryck. Gäspningar skulle alltså i detta fall vara kroppens sätt att göra motstånd mot att somna. Jag tycker att det låter vettigt, så det får bli min gissning.

7. Varför gör smärta så jäkla ont?
Här nämnde du att det vore smartare med ett varningssystem som uteslöt smärta och istället varnade på annat sätt, men ärligt talat så är det nog inte så smart. Jag tror att en hel del människor betydligt lättare ignorerar en sådan varningssignal än en som faktiskt gör ont. Det finns ju t.o.m. människor som ignorerar smärta i stor utsträckning. Så enligt mig fyller smärtan en väldig funktion emot människors dumma envishet. Men det är sant det du säger om att förlamande smärta omöjligt kan vara till hjälp när man ska rädda sig undan smärtans orsak. Då vill jag för tredje gången återkoppla till det sympatiska nervsystemet. När detta aktiveras så utsöndras stresshormonet adrenalin som bl.a. har en smärtlindrande effekt. Så smärtan i din kropp kommer mest troligt börja kännas (igen) först efter att du kommit på säkert avstånd från den ilskna grävlingen.