Saga S

Pappersbevis på äventyr!

Framtiden kan framstå som diffus. Vi kan någorlunda styra den med att rita krumelurer i kalendrar om tid och plats för något eller kanske vem vi ska möta, men när det kommer till den utskrivna ”gyllene” biljetten säger den något alldeles speciellt.

 

En biljett. En behörighet. En resa eller ett äventyr. Den är helt enkelt ett löfte och ett värdebevis på att du, just du, har rätt att ta dig någonstans, komma in någonstans eller göra något som inte varje person får möjlighet att göra!



Jag samlade under lång tid på biljetter och klistrade in dem i mina dagböcker (i viss mån fortfarande) och foto-”scrap”-böcker. Då fångades på något vis upplevelsen jag haft på en alldeles specifik och detaljerad plats. ”Alice In Wonderland Rad 17, plats 8”. Eller varför inte ”Stockholm – Boden, Vagn 3, plats 94, fönster”. Datum och klockslag som huggna i sten på fina (ofta färggranna) bitar papper på sådant jag oftast sett fram emot under lång tid; uppnålad på min skrivbordstavla.

Motivation. Det är vad jag får av att se ett värdebevis i pappersform. Jag SKA få uppleva äventyret! Och dessutom är nedräkningen i full gång tills biljetten kommer ”selfdestruct” som det skulle beskrivas i en actionspäckad James Bond-film. Jag behöver (larvigt nog?) ha köpt biljetten och skrivit ut den för att verkligen känna den äkta känslan av att ”nu är det på gång!”. Av denna anledning vill jag gärna ha min bokning klar så långt i förväg som möjligt för att kunna fantisera om hur resan, upplevelsen, tävlingen eller konserten kommer att kunna vara. Längtan är den allra bästa!!

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag länge pressat min minsta syster som ”säsongar” vid Riksgränsen angående hur hon jobbar och när jag ”eventuellt” skulle kunna komma dit och hälsa på henne? Schema och liknande blev relativt struligt och oförutsägbart för henne och jag kände att tiden började rinna mig ur händerna, i takt med att snön smälter och att SJ:s avgifter ökar ju närmare avresa man kommer… Men så bestämde jag mig och informerade mina arbetsgivare helt enkelt att: ”mellan dessa datum är jag icke anträffbar!”. Jag tänker bara se möjligheter, inga hinder! Jag berättade därför för min syster att ”- På onsdag nästa vecka kommer jag!” (oavsett om hon jobbar då eller inte alltså!). Detta ska inte få rinna ut i sanden, utan får lösa sig på något vis! Jag kommer ju aldrig komma dit om jag inte själv sätter mig på tåget, så simpelt är det!

Utöver detta har jag sett till att ha flera milstolpar under närmaste halvåret som jag kan skriva ut på papper och nåla upp/tejpa upp eller sätta under kylskåpsmagneten. Dessa utgörs av:

* Resa till Budapest 15e-19e april

* ”Vätternrundan” (300km cykling runt Vättern) 15e juni

* ”Peace and Love” (festival i Borlänge) 25-29e juni

* ”Tough Viking” (12km hinderbana i Stockholm) 1a september

Alla fysiska och psykiska utmaningar ovan skriker om ännu obesvarade förväntningar och förhoppningar; om musik, om mat, om individuella och lagbaserade prestationer… Samtliga är de inom räckhåll för mig! Vissa behöver jag ”läsa på” lite om, ”lyssna in mig” inför eller helt enkelt ”träna upp mig” för att klara av. Men det gör jag gladeligen då den konkreta framtiden på en liten bit papper är min största motivation till ett aktivt och drivet ”nu”!

Vad står på DIN gyllene biljett och motiverar ditt alldeles egna ”nu”?

Publicerat