31-årige Martin Haarahiltunen från Örnsköldsvik älskar adrenalinkickar.
– Jag har alltid gillat höga höjder, klättring och bungyjump, det är spännande att testa saker. I isracing är det väldigt mycket adrenalin; det går snabbt och det är tajta och snabba heat – det passar mig perfekt, säger Martin om den sport han för ÖMK Rundbana utövat sedan februari 2015.
Dessförinnan, som ung tonåring, både tävlade han i och körde motocross för skoj skull, men en skada vid 17 års ålder gjorde att säsongen tog slut i förtid.
– Jag hoppade för kort och flög för långt så jag pajade mjälten. Det gick bra, jag fick behålla den, men då blev det ett uppehåll som yrkesmilitär i Boden. Sedan flyttade jag hem och började med isracing.
Mycket tack vare Stefan Svensson, en legendar inom sporten.
– Han hade sett mig köra cross sedan jag var liten och tyckte att jag skulle passa perfekt för isracing, att jag var orädd och galen, säger Martin och skrattar. Jag fastnade direkt.
Det visade sig att Stefan fick rätt. 2018 blev Martin för första gången både svensk och nordisk mästare, året därpå försvarade han sitt SM-guld på hemmaplan och i mars kom SM-guld nummer tre och den andra NM- vinsten. Den första helgen i april i år gjorde Martin sedermera upp om VM-guldmedaljen på Thialf arena i Heerenveen, Nederländerna – och i dag kan han även titulera sig världsmästare.
– Det är den man kör för, den betyder allt. I finalen visste jag att guldet var mitt om jag skulle komma etta eller tvåa. Det är mycket nerver men jag var väldigt fokuserad och ville visa att jag var bäst av alla som var där. Jag är en tävlingsmänniska, det spelar ingen roll om det är isracing eller kortspel – det kan du fråga min sambo om.
VM-guldet är Sveriges första sedan Per-Olof "Posa" Serenius vinst 2002.
– Det är jättestort, jag har så så svårt att ta in det, jag tror inte att jag gjort det än. Fråga vilken isracingförare som helst om Posa varit förebilden, han är en riktig legendar. Han var faktiskt bland de första att gratta mig på prispallen.
Isracing, med starkast fäste i Ryssland där Martin kört för klubben Kamensk-Uralsky, är alltjämt en relativt liten sport sett till antalet utövare. Färre blev de under pandemin.
– Då kastade många in handduken. I Sverige är vi kanske 18 stycken, i Tyskland sex till tio, Österrike fem. Det är ingen sport du bara börjar med, du måste ha mycket hjälp först. En cross kan du bara köpa, här är det mer invecklat; allt är specialutrustning du knappt kan få tag på på nätet så antingen gör du det själv eller köper av andra.
Vad behöver en isracingförare vara duktig på?
– Framför allt styrka och kondis. Det gäller att vara orädd, du kommer ändå i 100 knyck för att slänga ned cykeln med styrknoppen mot isen och ta dig runt fyra varv medan det slår och skumpar.
Hur farligt är det?
– Mindre än motocross, med våra hjul kan man inte ha bättre grepp. Vi har bra avåkningszoner med balar och ramlar du glider du undan, det är inte jord och sand. Men många stirrar sig blind på dubbarna och visst har det hänt att man slitit upp kött, men mer sällan än vad folk tror.
Hur mycket tränar du?
– Alldeles för lite, jag jobbar heltid som elektriker. Men nu har jag sagt att jag ska börja träna på gym. Man har börjat komma upp i åren och kan inte leva på ungdomen längre.
Hur mår isracingen i Ö-vik?
– Vi har fått några förare som är duktiga. Publikmässigt är det en jättestor skillnad sedan jag började, på Kallehov slogs publikrekordet i VM-kvalet, det var 1 300 pers – för oss förare är det skitkul, det uppskattar vi enormt.
Hur ska man gå till väga för att börja?
– Det är bara att komma hit och prata med oss, vi är jättetrevliga. Vi har cyklar och utrustning att låna ut så det löser vi.
Vad är målet nu?
– Att bli ännu starkare till nästa säsong och försvara alla titlar. Fortsätter jag så här har jag absolut en chans, jag kände mig väldigt stark i Heerenveen.
Martins motorcykel
Ram: Specialbyggd av Klabo Frame.
Motor: Jawa 500cc, tvåventiliga fyrtaktare, cirka 60-80 hästar.
Topphastighet: 130 km/h (beroende på bana).
Drivmedel: Metanol.
Växlar: Två (ettan används enbart vid start).
Längd: 240 cm.
Vikt: 115 kilo (minimikrav 110).
Däckspikar: 46-48 mm långa. Får endast sticka ut 28 millimeter från ytterbrickan (som är ca 6 millimeter tjock). 180 spikar i bakdäcket, 125 spikar fram.