Veckans platta
Iiro Rantala ”Potsdam”
(ACT Music)
Iiro Rantala, den fenomenale finske pianisten som på en och samma gång är virtuos och humorist. Han har ofta visat att han är en soloartist av yppersta kvalitet, och säger själv att han gillar solouppträdandena – när han är ensam på scen vid flygeln ansvarar han för allt, samtidigt som han inte behöver lita på någon annan än sig själv. Nu har han för första gången släppt en livekonsert på skiva, och den är som väntat briljant.
Han välkomnar publiken i Nikolaisaal i Potsdam med vackra och glädjefyllda ”Twentytwentyone” och följer upp med intensiva ”Time for Rag” som skulle kunna vara hämtad från någon gammal komisk stumfilm. Sedan lugnar han ned sig rejält i stillsamma ”Peace” innan det tar fart igen i ”Can you be Bob?”, Iiros humoristiska rubrik på en låt som ska föra tankarna till bebop. ”Freedom” är en av konsertens absoluta höjdpunkter där Rantala lagt en handduk över strängarna för att få fram ett närmast cembalo-likt sound. Man kan också höra när han lägger in papper mellan strängarna och dämparna för att få ett helt nytt sound.
John Lennons ”Woman” gör han också oerhört vackert och på slutet skapar han en närmast obehaglig känsla genom att med fingrarna knäppa på en av flygelns bassträngar. Han avslutar med Leonard Bernsteins ”Somewhere” från West Side Story, som en hyllning till textförfattaren Stephen Sondheim som gick bort dagen innan Iiro Rantalas konsert, 26 november 2021.
Vinylklassikern
Jeff Beck Group
1 maj är det på dagen 50 år sedan Jeff Beck Group släppte sitt fjärde och sista album, som inte fick någon titel men som brukar benämnas The Orange Album på grund av apelsinen på omslaget. Gitarristen Jeff Beck grundade sitt band som 22-åring sedan han lämnat Yardbirds och på debutplattan ”Truth” (1968), och uppföljaren ”Beck-Ola” (1969) hade han med sig basisten Ronnie Woood från Faces – som senare anslöt till Rolling Stones. På sång återfanns Rod Stewart. Till ”Rough and ready” (1971) hade Bobby Tench tagit över sången, Clive Chapman ersatte Ronnie Wood, på keyboard anslöt Max Middleton och på trummor Cozy Powell – som senare kom att spela med bland andra Rainbow, Michael Schenker Group, Gary Moore, Robert Plant, Whitesnake, Emerson Lake & Powell samt Black Sabbath. Samma uppsättning är med på detta album.
Till skillnad mot ”Rough and ready” som bara innehöll originallåtar så bjuder man här även på covers. Bland annat ”Glad All Over” som Carl Perkins hade släppt 1957, och Bob Dylans ”Tonight I’ll be staying here with you” från 1969, en ballad som Bobby Tench sjunger alldeles strålande på. ”I got to have a song” var Stevie Wonder med och skrev och ”Going Down” är en låt av Don Nix som Max Middleton hade varit med och spelat in och därefter tog med sig till Jeff Beck, som idag har hunnit bli 77 år. Cozy Powell dog 1998, 50 år gammal, när han i hög hastighet kraschade sin Saab 9000.