Veckans platta
Elisabeth Melander "Notes from within"
(Prophone/Naxos)
Elisabeth Melander kunde vi se här hos Perdido Jazz & Blues för två år sedan, nu är hennes nya album ute. Elisabeth säger själv att det här är en dröm hon burit på länge, ett album med pianotrio och stråkkvartett. Vid pianot sitter Martin Berggren, basen hanteras av David Andersson och bakom trummorna finns Andreas Baw. Dessutom har hon bjudit in trumpetaren Anders Bergcrantz, tenorsaxofonisten Inge Petersson Lindbäck, sopransaxofonisten och flöjtisten Anders Hagberg samt gitarristen Anders ”Chico” Lindvall. Projektet fick ytterligare en dimension när pianisten Lars Jansson tog kontakt och undrade om Elisabeth ville skriva text till några av hans kompositioner.
Plattans tre första spår är Lars Janssons. På inledande ”Little Song” sjunger Elisabeth ordlöst, hennes röst blir ett extra instrument som komplement till Hagbergs sopransax. ”Loving Kindness” är en text som har stark koppling till pandemin och till stillsamma ”Compassion” har Marie Winald- Karlström skrivit texten. Lars Jansson står för ytterligare en komposition och Elisabeth Melander har själv skrivit sex av de 13 spåren.
Hon bjuder dessutom på tre covers – kärleksballaden ”If” som amerikanska Bread gjorde 1971, Stevie Wonders ”I Wish” från fantastiska ”Songs in the key of life” från 1976 och japanen Sadao Watanabes latinogungande ”Just a touch” som Randy Crawford spelade in 1992. En helt igenom behaglig jazzplatta.
Vinylklassikern
ZZ Top "Rio Grande Mud"
1969 startade gitarristen Billy Gibbons, då 19 år, ett bluesrockband som skulle komma att bli ett av de allra största. Vid starten ingick basisten Lanier Greig och trummisen Dan Mitchell. Greig ersattes strax av Billy Ethridge från Stevie Ray Vaughans band, och Frank Beard kom med i stället för Mitchell. Senare blev även Ethridge utbytt mot Dusty Hill. Skivdebuten gjordes 1971 och 4 april 1972 – för 50 år sedan – kom uppföljaren ”Rio Grande Mud”. Än hade ZZ Top en bit kvar tills de slog igenom för den breda allmänheten – och hade skaffat sig de långa skäggen, förutom trummisen som ju redan hette Beard. För egen del tycker jag däremot bäst om de album de gjorde under första halvan av 70-talet, innan storhetstiden. De är råare och genuinare, och det är just som en powertrio jag vill minnas ZZ Top – inte med pålagda keyboards.
Rio Grande Mud nådde aldrig högre än plats 104 på Billboard 200, och plattans enda singel ”Francine” klättrade till plats 69 på Billboards singellista. En låt som skrevs av Steve Perron och Ken Cordray, men som de under lång tid efter releasen inte fick något erkännande eller royalties för. Albumet innehåller andra låtar som är bättre, exempelvis ”Mushmouth shoutin’”, ”Sure got cold after the rain fell”, ”Whiskey’n Mama” och framförallt ”Just got paid”. I hela 51 år höll Gibbons, Hill och Beard ihop i ZZ Top, ända fram till Dusty Hills död 28 juli 2021.