5 år var Anders Näsholm när han var på sin första auktion. Kanske var det tidigare än så, men hans första minne från en auktion är i alla fall när han som femåring följde med pappa.
– Jag tyckte att det var så hejigt, säger Anders, och det riktigt syns på honom när han berättar att auktioner är något av det bästa som finns.
– När jag var tolv åkte jag första gången själv på auktioner, det var inte så noga med åldern när man körde moped på den tiden, erkänner han.
Intresset för auktioner höll i sig och när Anders verkligen hade mopedåldern inne blev resorna längre.
– Då jag fyllde 15 for jag ända till Kasaåkern för att gå på auktion.
Samlandet har hållit på i över 50 år och genom åren har han besökt ett otal auktioner, loppisar och dylikt. Många har också givit bort saker till honom.
– Alla gammgubbar här i byn har skänkt grejer till mig, snickargrejer bland annat. Jag har alltid tyckt att det varit så roligt att sitta och lyssna på de gamla gubbarna och höra deras historier. Jag har varit hos varenda gubbe här i byn, nu är alla döda och deras barn är ju äldre än mig.
Anders är själv bra på att berätta, särskilt om lokalhistoria, och det finns nog ingenting värt att veta om Norrvästansjö med omnejd som han inte har full koll på.
– Jag kan kanske inte allt, men bra mycke.
Startpunkten på Sjögatan strax utanför centrum, den arbetsrehabiliterande verksamheten som sysslar med återvinning, är också ett ställe som Anders besöker ofta.
– De fyller en viktig funktion, med personal som kanske ingen vill anställa. Jag hittar en hel del grejer där och jag tycker det är roligt att prata med personalen. Jag bjöd hit dem en fredag, då de har stängt, och de kom hit och fikade. Det var väldigt roligt.
Anders har gott om plats i sin samlingslokal i ladugården, och här finns massor att titta på.
– Jag tänkte att en pub vore roligt att göra. Just här stod kossorna och hästen och jag fick bila bort tre cementgolv innan jag kunde börja. Det var inget lätt jobb, säger Anders och skrattar.
Han har använt lokalen främst till privata tillställningar, men både byalaget och bygdegårdsföreningen har haft tillställningar här.
– Jag brukar också ha hela släkten här på jul, då blir vi 30 pers.
Det är så mycket saker i puben att det är svårt att fästa blicken på något speciellt. Men man kan snabbt konstatera att Anders samlar på väldigt mycket olika prylar. Fast det som märks mest är föremål som har med dryck att göra.
– Jag har ett stort intresse för sprithistoria. Det är lite konstigt faktiskt, eftersom farsan var helnykterist. Men jag samlar på det jag tycker är roligt.
Glas, karaffer, flaskor, emaljskyltar, serveringsbrickor, trälådor, affischer – han har även använt taket för att montera inramade affischer.
– Jag har så mycke grejer, det är bara bråkdelen som ni ser här. Ni får följa med upp i lägenheten så bjuder jag på kaffe, där har jag mer grejer. Jag är också intresserad av Örnsköldsviks historia, om hantverk och jordbruk, berättar Anders som själv arbetat med skogen i hela sitt liv, även om han som ung var på väg in i en karriär som yrkesmilitär.
– Men det ville inte farsan så han sålde lite skog till mig, och då blev det så att jag började jobba med skog. Och det tycker jag om.
När vi kommer upp i lägenheten visar det sig att Anders inte överdriver när han säger att han har mycke grejer. Här trängs julglas, konstglas, samlartallrikar, keramikfigurer, krus och mängder av vattenkannor från olika destillerier.
– Jag kan säga så här, är det något som jag tycker är roligt så köper jag det. Det händer att jag kan köpa något som jag egentligen inte samlar på, bara för att jag tycker att det är en rolig grej. Jag har hållit på i över 50 år och ibland hittar man sånt som man inte hade en aning om att det fanns. Men det roligaste är jakten på något som man saknar.