Fram till åttaårsåldern minns Göran Wåhlstedth att högtider som julafton var stilla och gemytliga hemma hos familjen i Mellansel. Men efter ett sista april-firande blev vardagen aldrig densamma igen.
– Mamma och pappa hade bjudit in vänner och papporna drack tills de somnade. En del ramlade i trappen. De var inte som de brukade vara. Därefter blev det bara värre och värre för pappa, säger Göran.
I takt med att hans fars alkoholmissbruk ökade, växte också en gnagande oro hos Göran och hans tre år äldre syster.
– Han var ute mycket och kom hem sent. När han slog i dörren vaknade vi till och lyssnade; vad var han på för humör? Hade han druckit öl? Då var han trött, medan spriten gjorde honom arg. Det var en tydlig distinktion och vi lärde oss känna av det direkt.
Julaftnarna upplevde Göran som värst.
– Då var det oroligt. Jag och min syster hade en interntävling hur länge granen skulle stå upprätt. Allt som oftast hamnade kulorna på golvet.
En julafton minns han särskilt.
– Pappa blev helt ogrundat mer och mer svartsjuk och blev våldsam mot mamma. Vi fick låsa in oss i ett rum och fly hals över huvud genom ett fönster. Moster och morbror skjutsade oss till mormor och morfar. Där kände jag direkt: Vad skönt det är att vara någonstans tryggt, att sova i lugn och ro och inte vakna mitt i natten av höjda röster och slag i dörrar.
Än i dag reagerar Göran på höga ljud om nätterna.
– Pappa var egentligen fantastisk när han inte drack. Det är det här som vuxna inte förstår, vilken effekt deras drickande har på barnen. Blir man annorlunda, det minsta lilla, blir de oroliga eftersom man då inte är den man brukar vara. Jag är ingen ängel i dag, jag dricker också men försöker göra det med måtta. Jag vet vilket arv jag bär på.
Hemma hos Görans egen familj firas julafton alltid alkoholfritt. Ett beslut som grundar sig på barndomens upplevelser.
– Det är barnens högtid. Det är jätteviktigt att de känner trygghet och får vara med familjen, spela spel och ha kul. I stället för att ligga med en klump i magen. Vit Jul- kampanjen hoppas jag får de som är i gränslandet att tänka till och kanske skippa det där vinglaset. Ta bubbelvatten i stället.
Hur har barndomen präglat dig?
– Jag försöker förvalta erfarenheterna på ett kreativt sätt, i möten med andra. På jobbet, i politiken och föreningslivet. Jag jobbar mycket med barn och människor och känner av när vissa mår dåligt. Då är det viktigt att ställa frågor. Mamma var hjälten som trots en stormig tid höll ihop familjen när det var som värst, men själv har jag ställt mig frågan många gånger: Varför kontaktade inga grannar Polisen eller knackade på hos oss när de hörde skrik och oväsen? Det smärtar mig än i dag, varför det är så att människor inte reagerar. Det vill jag definitivt uppmana om – att bry sig som med människa. Det kan vara helt avgörande.