Hörnan

Låt oss låta fler låtar låta!

Just nu slår landets musikradiostationer ett gemensamt slag för återvinning genom att reprisera varenda låt från det senaste seklet där musikmakarna gjort det ekonomiskt briljanta draget att inkludera en skopa bjällerklang i refrängen.

Jullåtsfrossandet är en årlig tradition som får många av mina bekanta att reagera med en lika traditionsenlig kräkreflex. ”Jag står inte ut!” stönas det lagom till Lucia. ”De kör ju bara samma låtar som handlar om samma saker, om och om igen!”

Jag håller med – men jag förstår inte varför vi bara klagar över det i december? Att spela en massa låtar med snarlikt innehåll är ju vad vi sysslar med hela året. Enligt min analys kan 90 % av topplistornas hits klämmas in i en av två kategorier: 
Flyktig kärlek. Bli kär, bli ihop, göra slut, vara lite bitter efteråt. 
Party. Festa, dansa, supa, ligga, repetera.

För en gift småbarnspappa blir igenkänningsfaktorn inte så himla stor. Nä, då har jag nästan lättare att identifiera mig med låtar om rödnästa renar och en omfångsrik skäggfarbror med skorstensfetisch. Musik som kulturform angår ju oss alla, men om musikindustrin ska hålla sig relevant för fler än byxmyndiga unga singlar med ständig baksmälla är det hög tid att bredda utbudet.

Därför, kära skäggfarbror, önskar vi oss det här i julklapp:
Countrypop om källsortering
Bluesrock om kost och träning 
Hiphop-hits om dammsugning
Schlagerdängor om bilköer i rusningstid 
Emomusik om tentaångest
Frustrationspop om arbetsförmedlings-förnedring
Powerballader om oplogade vägar och igenplogade uppfarter
Glamrock om klimatkrisen
Tuggummipop om bokföringskrångel
Pensionärspunk om livet efter arbetslivet 
Reggae-gung om graviditetscravings
Balkanballader om blöjbyten som spårar ur

Vi vill ha förkylningsfunk och diskbänksdisco, sötssugs-solon och kaffekörsång, viktminskningsverser och renoveringsrefränger, husdjurs-House, tvättstugerapp och molltoner om urladdade mobiler.

Och snälla tomten, när du ändå är i farten får du väldans gärna ge Sveriges blöjbarn fler musikaliska förebilder än Babblarna och Baby Shark. Efter åtta månader av barnvänliga, vuxenfientliga mästerverk som ”Stompalång tut pling sång” spelar det inte längre någon roll om musiken tystnar; jag hör den lika tydligt ändå. 

Fördelen med det är att jag upplever hundra repriser i rad av ”Jul igen” som en ganska trevlig omväxling. 

Publicerat