Nyheter/Reportage

”Drömmen vore att jobba för Google”

Under gymnasiets sista år hör det till att varje elev genomför ett projektarbete, och ambitionsnivån är ofta hög – men det ska mycket till för att bräcka Emanuel Enberg från Bonäset.
På Tekniska museet i Stockholm prisades han för att ha utvecklat ett artificiellt neuronnät som lärt sig känna igen handskrivna siffror.

Vi träffar Emanuel i föräldrahemmet på Sjömärkesvägen, där han kan andas ut efter ett händelserikt sista läsår på gymnasiet. Emanuel, som vantrivdes i skolan under grundskoleåren, kan nu se tillbaka på sin gymnasietid med desto större glädje. På Midgårdsskolan i Umeå trivdes han med både elever och lärare; något som också visar sig i vad han lyckats åstadkomma där.

Artificiella neuronnät är ett samlingsnamn för en typ av självlärande algoritmer som kan jämföras med den mänskliga hjärnans nätverk av nervceller.
– Det är lite mer komplicerat än så, men det är från hjärnan inspirationen kommer. Det är samma typ av teknologi som Googles självkörande bilar använder, berättar Emanuel.
Hans självlärande program studerar handskrivna siffror via datorns webb-kamera och omvandlar vad det ser till en vektorbild; ett rutnät som är 28 punkter högt och 28 punkter brett.
– Folk som testar mitt program försöker ofta skriva siffran så tydligt som möjligt, men det fungerar faktiskt bättre när man skriver lite slarvigt, säger Emanuel.
Programmet har nämligen lärt sig känna igen siffror, oberoende av handstil, genom att studera 60 000 bilder på handskrivna siffror ur databasen MNIST.

Emanuels ursprungliga plan var att helt enkelt skriva en avhandling om teknologin, men när han sökte till utställningen Unga forskare i januari rekommenderades han att också  förbereda något slags experiment.
– Jag hade egentligen ingen erfarenhet av det här. Men jag har alltid tyckt att det varit kul med datorer och teknologi. Jag spelade mycket datorspel under uppväxten och försökte också lära mig programmera.

Från Unga Forskares utställning i Luleå var det bara två tävlande som tog sig vidare till finalen i Stockholm: Emanuel och hans flickvän Johanna Huhtasaari som belönades för sin kartläggning av azofärgämnens egenskaper.
Väl på plats i Tekniska Museet i Stockholm uppmärksammades de med varsitt stipendium. Johanna fick representera Sverige vid ett majkonvent i Pittsburgh medan Emanuel fick en biljett till ett tvåveckorskonvent i London i slutet av juli. Tillsammans med vetenskapsintresserade ungdomar från hela världen fick han lyssna till föreläsningar på Imperial College, göra studiebesök vid Oxford och Cambrigde och dessutom representera Sverige vid en kulturell kväll iklädd folkdräkt.

Sommaren har med andra ord varit hektisk – och hösten fortsätter i samma stil. Snart inleder Emanuel nämligen en femårig utbildning i informationsteknik på Chalmers tekniska högskola i Göte-borg. Vart han hamnar därefter får framtiden utvisa.
– Drömmen vore att åka till Silicon Valley i USA och få jobba för ett företag som Google. Men förr eller senare vill jag också återvända till Norrland.

Publicerat