Mirjam Tumaini, född och uppvuxen i Kroksta, behövde inte någon längre betänketid när hon fick möjlighet att efter gymnasiet resa till Australien. Avgörande var att inbjudan kom från Mitch, australiensaren som hon lärt känna under ett besök i Sverige.
Två år senare, 2012, var de gifta och bosatta i huvudstaden Canberra.
När det efter en tid beslutades om flytt hem till Sverige blev en handfull månader i minibuss längs vägarna i Australien till ett äventyr och ett farväl till det land som Mirjam kommit att älska. Resan lade också grunden till att hon senare i år släpper en EP med fyra låtar inom genren folkmusik, alla sprungna ur en längtan till Sverige och nostalgi över barndomen i Örnsköldsvik.
– Under bussturen var vi mitt emellan två hem. Jobbet, vardagen och myllret var borta. Det fanns ett vemod och en saknad i det, säger Mirjam.
För att sätta ord på känslorna lyfte hon pennan och skrev. Och förvånade sig själv när textraderna, som blev allt fler, visade sig ha en tydlig, röd tråd:
– Det slog mig att jag redan från den första resdagen hade börjat tänka på Sverige. Jag kände att jag jagade en slutdestination, ett hem.
En händelse var av stor vikt för att EP:n kom till; på en klippig strand hittade Mirjam en varm sten som hon tryckte mot sin kind. Det starka barndomsminne som då sköljde över henne var en utlösande faktor till att Mirjam började tonsätta sina texter.
– När jag och mina syskon var små i Norrfällsviken, letade vi om somrarna ofta efter de allra lenaste stenarna för att lägga dem på fönsterbrädan så att de blev varma och trycka dem mot kinden.
Ögonblicket på stranden i Australien återges i låten ”Darling let’s go home”:
”Many years ago we’d pick the smoothest stones, and press them to our cheeks. The warmth that touched my skin, finds me in the memory, and brings me to a place where I belong. Oh darling let’s go home”.
– Det finns så många saker jag tog för givet när jag bodde i Sverige. Plötsligt insåg jag hur vackert och magiskt det är här, jag längtade efter det sagolika i att få gå ut i en svensk skog.
I ”Between the pines” romantiserar Mirjam om den svenska sommaren:
”Afternoon sun, warm gentle gold. The old dark forest, oh the secrets it holds. Mirror lakes and daisy fields, rain on tin roofs and wind dancing trees”.
EP:n spelades in i fjol i en skivstudio i Bath, England, med Mirjam på sång, Mitch på trummor och Joshua Luke Smith på gitarr. I dag bor paret i Själevad med två döttrar.
– Jag ser Örnsköldsvik med nya ögon och uppskattar stillheten och tryggheten här, säger Mirjam.
Har du hittat hem nu?
– Ja, delvis. Mycket på grund av att jag har fått frid i att ha halva hjärtat i Australien och halva hjärtat här. Att det känns rätt att bo här nu råder det inga tvivel om.
För dig som inte vill vänta på att lyssna på Mirjam Tumainis sverigeinspirerade EP, hittar du tre av låtarna inpelade live på Youtube.