Tack och lov har jag sinnesnärvaro nog att agera snabbt. Jag gräver i fickan, fiskar upp mobilen, ställer mig med ryggen mot det anstormande stenklotet och putar med läpparna mot kameran.
En perfekt selfie är tagen!
Okej, du kom på mig. Det kan vara så att det där inte riktigt hände mig. Det kan också vara så att det är en scen från Indiana Jones första äventyr … med en marginell justering. Jag tänker mig att det är så här scenen skulle sluta ifall den utspelade sig idag. Ja, faktum är att det är så här varje filmscen borde sluta nuförtiden för att inte verka otrendig.
Vad gör Gollum när han och härskarringen faller ner från Domedagsklyftan?
Tar en selfie!
Vad gör Rose och Jack när hon kravlat upp på vrakspillran från Titanic?
Tar en groupie!
Vad gör Luke när pappa Darth Vader har huggit av hans hand?
Ber pappsen att fixa bilden eftersom Luke inte har nån hand ledig.
Det mest absurda med dessa exempel är att verkligheten överträffar dem. Gång på gång grips mobiltjuvar för att de inte kunnat motstå frestelsen att ta en selfie med den stulna mobilen; en bild som automatisk laddas upp där mobilens ägare kan se den.
Vissa går steget längre – som rånaren Victor Almanza-Martinez i Kalifornien. Innan han och hans kumpaner flydde från brottsplatsen kunde Victor inte motstå att ta en bild ihop med en av de kvinnor som han just rånat under vapenhot. Och inte nog med det – han skickade henne bilden via Snapchat. Gladast för det blev definitivt polisen som fick det mycket lättare att identifiera och gripa honom.
Priset tas kanske ändå av 26-årige Ben Innes, som blev gisslan på det flygplan som kapades av Seif Eldin Mustafa den sista tisdagen i mars. Att Mustafas bombbälte var en attrapp kunde Ben omöjligt ha vetat när han ställde sig intill gisslantagaren och avfyrade ett bländande leende mot mobilkameran.
Det uppskattas att mänskligheten tog en biljon foton 2015 – tusen miljarder foton – och jag tippar att minst hälften av dem föreställde fejset på den som höll i kameran. Trendens baksida är att verkligheten framstår som lite mer avlägsen när den ständigt ses genom en kameralins; att nuet kommer i andra hand när fokus ligger på att dokumentera det i stället för att uppleva det. En lokalt verksam brandman vittnade nyligen om det växande problemet med folk som ställer sig vid en olycksplats och börjar filma de nödställda i stället för att hjälpa dem. På nätet understryks hans verklighetsbild av selfies tagna framför trafikolyckor, bränder och explosioner.
Allvarligt, mänskligheten?
Vad är poängen med att bli sedd om det enda världen ser av dig är ett rövhål?
Kanske är det hög tid för oss alla att lägga ner mobilen och tänka över våra hyss.