Idag är det en söndag, och precis som de tidigare söndagarna innebär det en början på en ny arbetsvecka för mig. Flygbussen är vad som väntar på mig, och då sista planet landar någon gång efter midnatt för det med sig en på gränsen till oändlig kväll för min del. Körningen är dock trevlig, passagerarna är allt annat än sura och stressade och bussen är bland de varmaste och skönaste som vi har. Gratis internet ombord kan Bussbolaget skryta med, och den tjänsten är jag, den iphone-beroende föraren, inte sen på att utnyttja.
Naturligtvis är jag inte uppkopplad under min rullande tid bakom ratten, bör det kanske påpekas. Mitt nyårslöfte har jag varit duktig på att hålla. Att inte SMS:a eller surfa medan jag kör bil. I bussen har vi dessutom övervakningskameror, och det skulle aldrig falla i en ögontjänare som jag att riskera få mina misstag förevigade. Att "åka dit" vid en eventuell kontroll av banden vore ytterst pinsamt och ytterst ansträngande för mitt goda rykte och min inte hälften så goda ekonomi.
Tiden går fort. Jag har kört mina timmar på Bussbolaget i ett halvår, och min första bussvinter på över tre år är så gott som avklarad. Ingenting har jag ställt till med, vad jag vet, varken avåkningar, krockar eller försovningar. Det förvånar mig en del, för jag känner mig trots mina tidigare år som en nybörjare, och jag kan inte skryta med att jag alltid har den allra bästa kollen på klockan. Så det är med en känsla av förvånad stolthet som jag tillåter mig börja njuta av de upptinade vägarna och inse att jag faktiskt klarat av vinterhalvåret. Härefter blir arbetet liksom bara enklare och roligare, och jag ser framemot de varmare dagarna när jag äntligen kan börja klä mig i kjol. Undrar förresten om det finns någon lag mot att köra i högklackat??!!!
Tiden går fort även på den privata halvan av livet. Jag har bott i Sverige snart ett år efter hemkomsten från Danmark, och hittat rätt bland alla vardagliga rutiner. Jag vet hur arbetstiderna ser ut, jag har hittat igen mina gamla vänner (säga vad man vill men en hel del av kontakten försvinner i samband med en utlandsflytt) och jag börjar få ordning på huset. Allting känns lugnt, nästan för lugnt.
" ett erbjudande om att jobba i Norge var femte vecka?" frågade "Dr K" mig en dag. I hans blick såg jag samma saknad efter de långa bilresorna mellan Övik och Viborg som jag själv ibland kan känna.
" Ja, låter hur kul som helst!! Varför inte!!" svarade jag på automatik. Ibland fungerar jag på precis samma sätt som hunden. "Åka bil, det roligaste som finns!!".
Så nu blir blir det till att börja långpendla igen. Vecka 18 blir introduktionsveckan. Jag ser verkligen fram emot det. Då får jag leka svensk Hollywoodfru i Norge ett tag. Lovar att återkomma med ytterst spännande berättelser från mitt glamourösa liv som norsk läkarfru ;)
Men dit är det ett tag kvar. Fram tills dess ska jag köra buss och körandet ska jag fortsätta med senare också. Jag tycker ju om det, för tusan, och för att använda mig av mitt halv-töntiga favorituttryck så är det hur coolt som helst att köra stora fordon.
Dessutom tror jag att man blir lite mentalt förvildad om man inte gör annat än att sitta hemma. Det vet jag om att man blir, mina 3 år i Danmark har gett mig en hel hög med bevismaterial för det ;)