Vid närmare eftertanke skulle det nog vara samma hus som jag redan bor i, för jag är på tok för lat för att flytta utan en riktigt bra anledning.
Jag skulle leka med alla gungor och rutschbanor i parken, eftersom sådan barnslighet bara är pinsam om någon ser dig, och alltid vinna i Herren på täppan eftersom skolbarnen aldrig ens anade att jag stod där uppe. Jag skulle vara skitsvår att få fatt på när ungarna lekte kull och jag skulle förstås bli världsbäst på spökboll.Om jag var ett spöke skulle jag värva Modofans även från andra sidan (för det kan nog Modo behöva) och spöka för alla motståndarlag som kom på besök i stan.
Jag skulle falsksjunga högt i duschen utan rädsla för att bli påkommen, och när jag väl skämde ut mig inför de andra spökena skulle jag äntligen kunna sjunka igenom jorden på riktigt. Kanske skulle jag fotsätta sjunka ända till jordens inre, bara för att få se hur magman och all annan bråte har det där nere.
Min spök-teve skulle nog bara visa gengångar-shower (läs: repriser) och varva dem med utdöda program som återuppstått från graven. Utbudet skulle antagligen bli snarlikt de levandes tv-tablå, med uppgrävda fossiler som Robinson, Fortet, Big Brother, Gladiatorerna, Har du hört den förut? (ja, det har jag) och Gastar med gester.
Om jag var ett spöke skulle jag gå på bio nästan varje kväll, utan att behöva köpa någon biljett, och sätta mig mitt i vägen för alla andra besökare utan att de hade en aning om det.
Om det var skräckfilm skulle jag sikta in mig på rummets tuffaste karlar och börja spöka för dem mitt under de mest o-läskiga scenerna. När de skrikande flydde från sina snopna flickvänner skulle jag skratta högt, eftersom ingen ändå hörde mig.
Jag skulle plugga in massor av konstig kunskap, nu när jag äntligen hade all tid i världen:
Latin och yoghurtsorter och säckpipespel och hela telefonkatalogen från 1987. Bara för att.
Jag skulle resa omkring i världen som en evigt pigg rikemanspensionär och fondspara i 3000 år bara för att jag kunde.
Om jag var ett spöke skulle jag äntligen sluta krocka med hårda, vassa saker, eftersom allt passerar igenom en klantig gast och jag skulle slippa alltifrån fotsvamp till migrän.
Men framförallt skulle jag aldrig någonsin plågas av tandvärk.
Om jag inte var ett spöke, däremot, skulle jag slänga ihop hela den här menlösa texten efter en sömnlös natt med extrem tandvärk.
Först då känns det nämligen lite lockande att vara en gnutta död.