KONST

Det dunkelt gjorda

Rosa stockar i epoxi, vågformationer i trä hängande på väggen, konstverk i 43 lager skapade med droppar från en pipett och en träcirkel gjord av lastpallar – kanske en portal mellan vår värld och något okänt?
Bror Marklund-stipendiaten Joel Danielssons utställning "Det dunkelt gjorda" visas nu på Örnsköldsviks museum & konsthall.

Joel Danielsson, Göteborg, tilldelades i december 2019 kultur- och fritidsnämndens årliga Bror Marklund-stipendium. Nu ställer han ut på Örnsköldsviks museum & konsthall under rubriken ”Det dunkelt gjorda”.
– Man söker ständigt stipendier men får förstås inte allt man söker så det var väldigt kul att få Bror Marklund-stipendiet, säger Joel.

Stipendiet är på 30 000 kronor samt en utställning där konstnären också får utställningsersättning, och tanken är förstås inte att det ska dröja så länge mellan stipendieutdelningen och utställningen, men det kom som bekant en pandemi emellan. En pandemi som innebar att Joel började jobba med mer än enbart skulpturer.

– Jag känner mig först och främst som en skulptör men under pandemin började jag intressera mig för att utforska det tvådimensionella. Allt startade på väg till ateljén när jag gick genom en vattenpöl som jag först inte kunde avgöra hur djup den var. Jag började laborera med att hälla väldigt utspädd akrylfärg på canvas och gipsskivor. Pölarna blev mindre och mindre och det ledde slutligen till att jag droppade färg med en pipett.

Dropparna har lagts i lager på lager och när han berättar om verket ”Deep Violet Drops on Canvas” får vi veta att den består av hela 43 lager där varje lager tagit omkring tre timmar av droppande och däremellan har duken fått torka i ett dygn.

– Det infann sig en sorts hopplöshet i arbetet, en blandning mellan hopp och förtvivlan och hur jag skulle förhålla mig till tiden jag arbetade. Jag hade heller ingen aning om hur det skulle bli.

Samma teknik har han jobbat med i en vit variant samt på liknande sätt med en gul canvas som ligger upplyst på golvet och en stor vägghängd konkav variant på duk, glasfiberarmerad epoxi och trä med titeln ”Puddles of Paynes Grey on Concave Canvas”.

Händelsen med vattenpölen kan också kopplas till stora reliefer där Joel arbetat med vattnets yta och formspråk. På utställningen visar han en vägghängd trärelief som ger känslan av just en vattenyta – ”Sleek Darkness on Northern Pine” – vilket är ett av konstverken som han visade när han sökte till stipendiet.

– Jag ville utforska kontrasten mellan ytan och djupet och hur ytan beter sig förklarar Joel, som har fräst fram vågformationer i träet och sedan bestrukit ytan med grafit.
– Grafiten skapar högdagrar beroende på hur ljuset faller.

Joel berättar att han också ville göra samma sak i lera vilket resulterat i en gestaltning av en upprörd havsyta.
– Man kan föreställa sig den i vilken skala det än är, det kan vara gigantiska vågor eller lätta krusningar.

Även på detta verk har han penslat på grafitpulver för att skapa högdagrar och han lade sista touchen på verket så sent som dagen innan vernissagen.

På golvet i utställningslokalen ligger två stora rosa stockar i plast – ”Plastic Casts of a Cut Down Tree” – Joels examensarbete från Valands konsthögskola där han tog en master i fri konst.

– De flesta av mina verk är platsspecifika och jag hittade en nedsågad ek vid konsthallen som jag tog in i ateljén och började bearbeta. Stockarna är gjutna i glasfiberarmerad epoxi och de kan ses som ett slags kontemplationiskt objekt i vårt produktionssamhälle. Man kan sätta sig på dem och ta en paus, att sätta sig på en stock och kontemplera – inte göra något – gör vi nog allt mer sällan. Stockarna kanske kan uppmuntra någon att ta en paus. De är jättetåliga och kommer aldrig att gå sönder, men samtidigt har de tappat något, stockarna är berövade på sitt innehåll och sin historia.

Det första utställningsbesökarna möter är en ring i trä – ”Scrap Wood Portal Material”.
– Det är en betraktelse av vårt konsumtionssamhälle, berättar Joel som använt sig av lastpallar, vilket knappt går att föreställa sig när man ser resultatet.

– Lastpallar är en förutsättning för produkter som ska levereras runt omkring vår planet, men de är av en äcklig kvalitet. Jag slaktade ett antal lastpallar och hyvlade ned träet, gick loss med sticksåg, rasp och sandpapper tills jag fick ihop en cirkel. Den kan ses som en portal mellan två världar. Man får gärna gå genom den för att se vad som händer, men jag kan inte garantera vad man blir, säger Joel med ett leende och tar ett steg genom ringen.
– Nu blev jag lite mer som mig själv!

”Det dunkelt gjorda” visas till och med 23 mars.

 

Publicerat