Attention Örnsköldsvik jobbar för att öka samhällets förståelse för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF); samlingsnamnet för adhd, add, autismspektrumstörning, språkstörning och Tourettes syndrom. Som ett led i riksföreningens projekt Äldrelyftet satsar de nu på cafékvällar för ö-viksbor 65 år och uppåt, både för socialt samkväm och för att vara behjälplig med information och stöttning när det kommer till frågor om NPF.
– En diagnos sent i livet kan göra stor skillnad, säger Einar Härdin, lokal ordförande. Det kan ge en förklaring till varför man haft ångest hela sitt liv, problem i arbetslivet, sumpat vänner eller hamnat i missbruk och kriminalitet. Det blir en lättnad och rätt medicinering kan sättas in.
Att som äldre via vården få en utredning för NPF menar dock föreningen många gånger är alltför svårt.
– Projektet lyfter behovet av att få en diagnos, att få på papper att man har den här problematiken, men många möter läkare som menar att det inte behövs. Att "vadå, du har ju kunnat jobba hela livet". Kunskapen behöver bli bättre om NPF hos äldre.
En kunskapslucka som i vårdsammanhang Einar menar kan leda till riskfyllda misstag.
– Problemet är också att adhd-symtom som att glömma betala räkningen eller vad som skulle handlas i butiken kan förväxlas med begynnande demensutveckling. Och då få utskrivet bromsmedicin mot demens i stället för adhd-medicin.
Den första cafékvällen är planerad till 7 september. Dit välkomnar Einar medlemmar och andra som vill ta del av materialet till Äldrelyftet. Speciellt hoppas han att anställda inom vården gör ett besök.
Det gör även Pernilla Grundström, vice ordförande för Attention Örnsköldsvik vars hjärtefråga annars rör ungdomar.
– Samhället har förstått mer och mer när det gäller NPF kopplat till psykisk ohälsa, men attityden "skärp dig" finns fortfarande, säger hon. I mitt jobb som mobil fritidsledare ser jag jättemycket psykisk ohälsa. Nu är det skolstart och vi ser gärna att fler professioner som lärare, polisen och socialtjänsten får större kunskap om NPF, vi behöver jobba stenhårt med de här frågorna.
Enligt skollagen ska alla elever få den ledning och stimulans de behöver för att kunna utvecklas så långt som möjligt. Attention, berättar Pernilla, har tidigare lobbat hårt för att NPF ska omfattas i lärarutbildningen vilket sedan en tid tillbaka också blivit verklighet. I dag upplever hon att stödet för elever med NPF i Ö-viks skolor fungerar bra, men fortfarande blir föreningen varse om avvikande exempel. Nyligen om hur en elev bestraffades för sitt uppförande.
– Det var en lång lista; om eleven gjorde si hände så. Om den exempelvis stökade i klassrummet blev hela klassen utan hemkunskapslektion. Det anmälde vi till Skolinspektionen. Det är lätt att välja att se det stökiga och bråkiga i stället för det positiva.
Om det positiva säger Einar:
– De som inte har en diagnos är mer som myror, de gör bara sitt jobb. Personer med adhd eller autism är de som sticker ut och vågar, de som törs göra saker. Skulle vi inte haft alla människor med adhd och autism hade vi fortfarande suttit kvar i en grotta i dag.
Att Sverige jämfört med andra länder statistiskt har en stor andel medborgare diagnostiserade med NPF ser Einar och Pernilla som tudelat.
– Bara för att du har symtom behöver du inte ha adhd, säger Einar. Hur mycket ska vi medicinera våra barn? En del behöver det, men det ska inte medicineras i onödan. Problemet i dagens skola är att eleven måste göra så mycket själv, att allt är mindre lärarstyrt.
– Man måste ha förståelse för att vi alla inte är likadana, säger Pernilla. Mitt motto är att en ungdom måste få fler chanser om den strular till det, att nästa gång kan bli den gång den lyckas. Eller gången därpå, eller sjunde gången. Inte att "det här är någon som är misslyckad, som aldrig kommer klara av något", utan att alla tvärtom ser till att göra det bästa man kan. Som vuxen i hemmet, i skolan, i samhället.