Mattias Perez drar hastigt ut remsan ur kassettbandet han just plockat fram ur en byrålåda. Snart ligger den i en hoptrasslad hög på golvet.
– Mjukt gräs, säger han glatt och trampar långsamt ovanpå. Tips och tricks vi kommit på inom branschen.
Som foleyartist, benämningen på den som både lägger till och förstärker miljöljud förekommande i filmer och tv-serier, har 33-årige Mattias varit verksam i snart sju år. Ursprungligen från Haninge har han nu tagit sitt företag North Foley – en av endast tre svenska aktörer (övriga två hittas i Stockholm och Göteborg) helt dedikerade till genren – till Trehörningsjö. Huset är han sedan barnsben väl bekant med efter att hans pappa hittade kärleken ånyo och Mattias fick en styvmamma från orten. Sedan ett år tillbaka är villan bara hans egen och med lugnet i Trehörningsjö trivs han alldeles utmärkt.
De besökare som under Mattias arbetsdagar tar sig ned för den branta trappan till källaren möts dock av en hel del liv och rörelse. Längs väggarna trängs redskap av alla de slag och i skåp och byråer blandas attiraljer som vore det norra Sveriges mest variationsrika loppis. För det som ännu inte kommit till användning när Mattias utövar sitt yrke är det bara en fråga om när.
– Här har jag några kartonger, kanske för när det ska ätas pizza eller barnen öppnar julklappar. Lådan med äppelmust fyller jag med vatten när någon tappar ut lådvin. Och olika mappar är väldigt bra att ha till polisfilmer.
I tv och film är det nämligen av stor vikt att vardagsljud från skådespelare och miljöer uppfattas av tittaren för att bringa en scen till liv. En bildörr som smäller igen, en tröja som sträcks när någon vänder sig om eller en pistol som dras från ett hölster är ljud som läggs på efter inspelningen – och då av en foleyartist, oftast med fria tyglar såvida en specifik scen inte kräver att tittaren exempelvis ska förstå att någon tillreder mat i ett kök utanför bild.
– Jag jobbar mycket med avstånd, säger Mattias och flyttar demonstrativt mikrofonstativet bakåt medan han slamrar med en slev i en kastrull. En restaurangscen kan ta en hel dag. Då ska det tuggas, händer läggs på bord, glasögon rättas till, det rapas och dricks. Visste ni att man hör skillnad på om det är en kvinna eller man som dricker, eller om det är kallt eller varmt vatten som spolas ur en kran?
Skulle en servitris i klackskor gå förbi är Mattias också redo. För ändamålet står ett par i rätt storlek prydligt uppställda på en hylla i "stegrummet" där delar av golvet försetts med underlag såsom jord, grus och betong. Förutom kreativitet kräver yrket god materialkännedom. En prasslande australiensk sedel är till exempel gjord av plast. Och visst har Mattias lagt beslag på en sådan under sin ständiga jakt på ting.
På den stora filmsidan imdb.com står Mattias bland annat mycket annat listad som foleyartist för serierna "Snabba Cash", ”Händelser vid Vatten" och filmerna "Thunder in my Heart" och "Håkan Bråkan". Just nu jobbar han på ett barnprogram för en norsk uppdragsgivare. Framför en skärm i stegrummet synkar han sina ljudpålägg till scenerna för att senare justera i datorn.
– Att spela in Christer Fuglesangs ”Rymdresan" var drömmen, jag älskar knappar av alla slag och då fick jag klicka på en hel massa. Inom branschen anses annars "No Country for Old Men" vara den ultimata foley-filmen, mycket på grund av att den har så lite musik.
Hur fungerar det med knytnävsslag?
– Då slår jag på min bröstkorg. Det är mer så det låter, men vi är så skadade av ljudeffekten från Hollywood. Sedan finns det saker som inte låter, som ett mynt som läggs i handen. Då finns tricket att låta myntet klicka mot ett annat, för att händelsen ska uppfattas. Så foley är inte alltid så realistiskt heller.
Får du på något sätt erkännande för ditt jobb?
– Nä, när folk pratar om ljudet på bio handlar det bara om häftiga explosioner och bomber. Men jag trivs med att vara i bakgrunden. Jobbet är underbart, man får leka väldigt mycket – och få betalt för det.
Bildtexter:
Som foleyartist säger sig Mattias ha blivit lite arbetsskadad. "Jag tänker exempelvis på hur en dörr låter när den öppnas, ibland har jag lust att fråga om jag får ta med den hem."
"Jag gillar att skramla med vapen, att springa med en AK47:a-replika och kanske slänga den i marken", säger Mattias som bland annat jobbat med andra säsongen av "Snabba Cash".
Att gå på snö är ett av de svåraste ljuden att få till. För effekten av underlaget kramsnö brukar Mattias använda sig av potatismjöl, eller grus för skare.
Hemma hos Mattias Perez samsas saker av alla de slag. Golfutrustning, kirurgtejp, luftpistoler och kulor, massvis med kläder, skrivmaskiner, bestick och till och med en båtmotor har sina precisa platser i källaren. "Man är lite av en Skrot-Nisse", säger Mattias.