Föreningen Ätbara Ö-vik bildades i höstas av Mona M Hallin, Maria Engelbrektsson och Abiodun Yusuf Ojoola.
– Det var efter ett möte med några kvinnor från Valla som ville börja odla tillsammans som idén kom, säger Mona.
– Vår första tanke var inte att starta en förening men för att få odla på kommunens mark krävs ett avtal och en förening som skriver på det, säger Maria. Det hade varit enkelt att bara starta en förening åt de här kvinnorna men det krockar helt med min syn på demokrati och hur man bygger gemenskap.
I föreningens syfte är begreppen freds- och tillitskultur viktiga. Fred, menar Maria, betyder både fred på och med jorden, något som gemensam matproduktion och tillit bidrar till.
– Vi grubblar så mycket över vad som skapar hållbarhet men tittar man på till exempel Elinor Ostroms forskning har det genom tiderna visat sig, att när människor går samman och kommer överens om vilka regler som ska gälla, för att ekosystemet de brukar gemensamt inte bara ska överleva utan även stärkas och leva under lång tid, då fungerar det.
Hon tar ett fiskevatten som exempel på det hon kallar allmänningens problematik.
– De som fiskar där vet att ett antal fiskar måste lämnas för att säkra tillväxten och då måste de kunna lita på att den andre inte tar de sista fiskarna för att själv låta dem vara. Finns inte den tilliten faller allt samman.
Generativ odling har en central plats i föreningens syfte.
– Hållbarhet handlar inte bara om att vi ska göra mindre skada eller att det läge som är ska hålla. Regenerativt innebär att bygga upp och stärka såväl naturen, samhället, vår tillit och våra relationer, säger Mona.
– Att tänka regenerativt förlöser ofta en känsla av att kunna bidra med något, i stället för att känna sig som en skadlig
organism som bara förstör, säger Maria.
Yusuf ser det regenerativa som en filosofisk dimension.
– Det handlar inte bara om att producera egen mat för att tillfredsställa våra egna behov, utan om att visa hänsyn till att allas behov är lika viktiga.
Lösningen på hållbarhetsfrågan finns enligt Mona, Maria och Yusuf hos den enskilda människan.
– Det är ett extremt komplext system som har börjat skälva så vi behöver börja om i det lilla, säger Maria. De går inte att tänka att politikerna ska lösa det här, vi måste var och en säga hej till våra grannar och bestämma oss för att göra något tillsammans.
– Det handlar om att tillsammans börja bygga det alternativ vi vill se, snarare än att förbanna det som inte fungerar, säger Mona.
Urban odling är något som föreningen vill främja och de har fått bra kontakt med Örnsköldsviks kommun, bland annat med stadsträdgårdsmästaren. Vid ett besök i utställningslokalen för visionen Stadsdel 2030 på Nygatan lämnade de flera synpunkter och frågor.
– Vi är bland annat nyfikna på om det finns något mål för antal kvadratmeter odlingsbar yta som varje invånare ska ha tillgång till, säger Mona.
– Vi vet också att en stad som Ö-vik inte kommer att kunna bära sin egen matproduktion och efterlyser sätt att koppla ihop staden med matproducenter på landsbygden, säger Maria. Alla vill inte odla men kan ta ansvar för sin matkonsumtion genom att ha en relation till producenten.
De tycker att visionen verkar genomtänkt och förvånades över hur mycket plats det sociala har fått.
– De har nyttjat taken på byggnader för att skapa mer gröna ytor som kan fånga koldioxid och det finns en tanke om samverkan mellan människorna i staden, säger Yusuf.
Nu vill trion bakom Ätbara Ö-vik hjälpa grupper som vill odla gemensamt. I stället för att lägga tid på att bilda förening kan de fokusera på att lära känna varandra, bygga tillit och komma i gång.
– Vår förening kan teckna avtalet för marken, bidra med erfarenhet och hjälpa till med kontakter, säger Mona. Vi blir underlättare medan de själva får komma fram till hur de vill odla, dela på skörden, arbetet, utgifter och inkomster.
Ätbara Ö-vik välkomnar förfrågningar och samarbeten från nyfikna ö-viksbor. Enklast nås föreningen via sina sociala kanaler.
– Föreningen är fortfarande ny och det finns hur mycket som helst att göra, säger Mona. Vi hoppas att flera grupper börjar odla tillsammans och att vi kan bli ett paraply som kopplar samman och stöttar.
– Vi vill vara till för vanligt folk. Det regenerativa kan låta som något svårt men att gå ihop med grannarna och sätta några potatisar är en början och vi finns här för att hjälpa till med både stort och smått, säger Maria.