Världsdiabetesdagen
Daniel Berglund och hans dotter Cecilia, 8, har båda diabetes typ 1. "Det hade jag innan jag träffade min fru, så hon vaggades in det från början. Men när Cecilia fick det blev det lite av en chock. Då märkte hon hur mycket ansvar det blir i vardagen, på en helt annan nivå", säger Daniel som välkomnar såväl diabetiker som anhöriga till föreningen han beskriver som aktiv, engagerad och hjälpsam.
Örnsköldsviks Diabetesförening vill bli ännu mer öppen och tydliggöra att de även finns till för anhöriga. Varje år samlar de också in pengar till diabetesforskningen. "2011 började vi arrangera Diabetesloppet, det var en milstolpe", säger Lars Persson (till vänster). Därifrån går anmälningsavgifterna direkt till Diabetesfonden.
Såväl Daniel som hans dotter Cecilia har stor hjälp av en insulinpump som själv ökar eller minskar dosen insulin, vilket framför allt ger jämnare nattsömn. Under Världsdiabetesdagen 14 november planerar föreningen att besöka vårdcentraler och informera om diabetes.

Motstridiga känslor

Samtidigt som allt fler diagnostiseras med diabetes sjunker också sjukdomen i åldrarna. 
– En klen tröst är ändå att det finns en bra förening att samlas i, säger Daniel Berglund från Örnsköldsviks Diabetesförening som firar 70 år.

Den årliga Världsdiabetesdagen infaller 14 november. En dag då fokus sätts på att öka kunskapen om och bromsa utvecklingen av sjukdomen som miljoner människor både lever med och riskera insjukna i. 
Såväl nationellt som lokalt är siffrorna tydliga: Allt fler och allt yngre diagnostiseras med diabetes. 
Lars Persson, 58, har haft det i 27 år. 38-årige Daniel Berglund i 19.
Som ordförande respektive vice ordförande i Örnsköldsviks Diabetesförening vet de hur vardagen kan omkullkastas för den som just fått beskedet. 
– Det jag såg framför mig då var en sådan här lång spruta, säger Lars och måttar brett med fingrarna. Men det har hänt en hel del, det finns bra hjälpmedel i dag; sensorer för anhöriga att hålla koll med utan att vara i närheten. Jag jagar mycket i skogen och kan få ett sms av sonen: "Pappa, kolla blodsockret nu, jag fick ett larm om att det var lågt – hur känns det?"
Daniel visar sin insulinpump placerad på ena sidan av magen. Från att tidigare manuellt behövt ha justera sin blodsockernivå med en spruta reglerar pumpen mängden insulin automatiskt. Daniel beskriver det som banbrytande.
– Diabetes är en allvarlig sjukdom men du kan i stort sett leva normalt. Alla nydebuterade reagerar olika, ibland kan det vara mer psykiskt påfrestande än fysiskt. Med rätt hjälp är det hanterbart.
– Där kommer föreningen in, säger Lars. Vi försöker vara ett bra stöd, även för anhöriga medlemmar. Morföräldrar eller andra spelar ingen roll, alla är välkomna.

Det är med motstridiga känslor Lars och Daniel konstaterar att föreningen växt. 
– Det är så klart både och, säger Daniel. Det är roligt att många vill engagera sig men deppigt att sjukdomen ökar, framför allt bland yngre. Men det visar på ett behov också – en klen tröst är ändå att det finns en bra förening att samlas i, dit man kan komma med stora eller små frågor.
Vad beror det på att fler får diabetes?
– Man vet inte riktigt, det är det som är kruxet. Många tror att det är ärftligheten men större andelen av barnen har ingen anhörig med diabetes. Det forskas mycket men finns inget riktigt svar. I Ö-vik har de flesta barn och ungdomar typ 1, det handlar alltså inte alls om levernet – det är bara en fördom som lever kvar och där har vi ett informationsarbete att göra.
Båda hyllar diabetesvården i Örnsköldsvik.
– Det finns ett register som heter Swediabkids och där brukar vi vara i toppen av landet, säger Lars. Ö-vikssnittet på blodsockrets långtidsvärde ligger alltid väldigt bra till, det är ett tydligt sätt att mäta förutom bemötande och annan hjälp.
– På det sättet är det väldigt tacksamt att leva och bo här, säger Daniel. Det är något vi ska vara stolta över.
I år firar Örnsköldsviks Diabetesförening 70 år. Firandet som redan börjat så smått med diverse arrangemang kröns 16 november av en galamiddag på Reuterdahls och konsert med Agneta & Peter. 
– Peter har också diabetes och Agneta kommer prata om hur det är att vara anhörig. Sedan bjuder vi våra unga medlemmar på bio 10 december, på Palladium. Då får de ta med sig varsin kompis, berättar Lars Persson.
– Det är roligt att vara med i en förening där det finns vilja och engagemang. Vi är väldigt välkomnande och har högt i tak – här finns många eldsjälar som gjort ett bra jobb i alla dessa år, fastslår Daniel Berglund.

 

Bildtexter: 
1. Daniel Berglund och hans dotter Cecilia, 8, har båda diabetes typ 1. "Det hade jag innan jag träffade min fru, så hon vaggades in det från början. Men när Cecilia fick det blev det lite av en chock. Då märkte hon hur mycket ansvar det blir i vardagen, på en helt annan nivå", säger Daniel som välkomnar såväl diabetiker som anhöriga till föreningen han beskriver som aktiv, engagerad och hjälpsam.

2. Örnsköldsviks Diabetesförening vill bli ännu mer öppen och tydliggöra att de även finns till för anhöriga. Varje år samlar de också in pengar till diabetesforskningen. "2011 började vi arrangera Diabetesloppet, det var en milstolpe", säger Lars Persson (till vänster). Därifrån går anmälningsavgifterna direkt till Diabetesfonden.

3. Såväl Daniel som hans dotter Cecilia har stor hjälp av en insulinpump som själv ökar eller minskar dosen insulin, vilket framför allt ger jämnare nattsömn. Under Världsdiabetesdagen 14 november planerar föreningen att besöka vårdcentraler och informera om diabetes.

Diabetes

Diabetes, typ 1
Insulin är ett hormon som behövs för att cellerna ska kunna ta upp socker från blodet. Vid typ 1-diabetes har kroppens eget immunförsvar angripit cellerna i bukspottkörteln och förstört dem så att de inte längre kan tillverka insulin. Kroppens celler kan inte ta upp blodsockret utan insulin. Då stannar blodsockret  kvar i blodet och blodsockernivån ökar. Typ 1-diabetes är en sjukdom du har hela livet. Du behöver få behandling med insulin och kontrollera ditt blodsockervärde.
Diabetes, typ 2
Bukspottkörteln kan fortfarande tillverka insulin, men förmågan minskar allt eftersom. Det insulin som tillverkas räcker inte till. Den exakta orsaken till att typ 2-diabetes uppstår är inte känd, men risken att utveckla sjukdomen är ofta ärftlig och påverkas av hur du lever.
Källa: 1177.se

Publicerat