Fullspäckat schema på Lunnebo katthem

I takt med allt fler omhändertagna katter blev Djurskyddet Örnsköldsvik trång-bodda i sina dåvarande lokaler. Behovet av ett katthem modell större säger ord-förande Karoline Bergström var:
– Enormt. När föreningen växte och katterna blev fler kändes det ohanterbart, vi var tvungna att hitta jourhem på bara en timme. Med katthemmet har vi plats och tid att ordna på ett helt annat sätt. 
Nu har Lunnebo Katthem i Arnäsvall, med två våningar, eget sjukrum och plats för 35 katter, begagnats i ett års tid – en period Karoline beskriver som galet bra. Sedan 2019 har dock antalet omhändertagna katter fortsatt öka. Vilket till viss del beror på säsongen – just nu föds många kattungar – och utökade arbetsuppgifter. 
– Numera tar vi emot katter för omplaceringar och har börjat arbeta med kattkolonierna, då uppstod en helt ny värld. Det är katter som vandrar samma område i många år och kan uppstå från två katter som hittar varandra efter att ha lämnats. Sedan eskalerar det år för år, en okastrerad hane kan gå flera mil i jakt på en hona.
– Det är stort i vår kommun, säger styrelsemedlemmen Ann-Sofi Pettersson. Det trodde man inte om Örnsköldsvik, 2022 borde vi vara upplysta.
På den punkten menar Karoline att Djurskyddet har en viktig roll att spela.
– Det beror på okunskap, alla har inte koll på att deras utekatt måste vara kastrerad. Efter att det blev lag är folk medvetna på annat sätt men det gäller att informera och påminna hela tiden. Det finns fortfarande extremt många okastrerade katter.
Coronakatterna, katter som både skaffats och slängts ut under pandemin, gör också sitt till statistiken. Så även samlarkatterna. 
– Nyligen tog vi hand om elva katter från en så kallad samlare. I stället för frimärken samlar man på katter men klarar inte av skötseln. Det är något vi stöter på ofta. Ofta ligger någon form av psykisk ohälsa bakom.
Väl på Lunnebo Katthem får katterna mänsklig värme och omvårdnad. Katter med trauma, som kan uppstå vid frostskador och efter en lång kamp för att hålla sig vid liv, är ofta rädda och får egna rum. Trauma och för lite näring leder också vanligen till inflammerat tandkött, med stark smärta som följd. 
– Sjukdomen kallas forl, det enda man kan göra då är att dra ut tänderna, vissa är redan helt utan när de kommer hit, säger Ann-Sofi och fortsätter:
– Uppfattningen att katter klarar sig är starkt förankrad men det finns bara ett enda kattdjur som är skapt att leva utomhus under svensk vinter och det är lodjur.
Via Djurskyddets hemsida får sedermera privatpersoner anmäla sitt intresse att köpa en färdigvårdad katt. Och hos ö-viksborna är köplusten stor. 
– De säljs, trots ålder, säger Karoline. Alla djurorganisationer har länge jobbat för att höja kattens status, från att du bara kunde gå till en bondgård har priset gått från 500, 1 000 till 2 000 kronor. Att köpa från ett katthem är att inte stödja buskaveln – för i alla branscher finns det folk som gör business. Vissa skickar ut sin okastrerade katt när det finns en hane i närheten och säljer ungarna. Det är lite jobbigt, det var inte det som var grejen. Vi ringer upp dem, det handlar om civilkurage, och säger: Vi har hört att din katt fått ungar för fjärde gången i år, är du medveten om att det finns en lag om kastrering? När jag ser kattungar på Blocket vill jag kräkas, folk har inte koll på kattens psykiska och fysiska status. Vi fick in en dräktig katthona som hade trångt bäcken, alla kattungar dog i hennes mage. 
Till hösten hoppas Djurskyddet få öppna sina portar för nyfikna besökare. Då har också en stor utegård kommit till. Ann-Sofi och Emma Isaksson, även hon i styrelsen, berättar:
– Vi har jättebra volontärer som hjälper till, utan dem och stödet från alla ö-viksbor hade det här aldrig gått. Folk skänker mat och vi har pensionärsgrupper som åker hit, tar en kaffe, städar och tar hand om katterna, det är så fantastiskt. Men kostnaderna ökar så vi behöver fler sponsorer, även jourhem och volontärer. Vi kan aldrig få för många.