Veckans platta 1
John Scofield ”Solo”
(ECM)
45 år efter skivdebuten och 45 album senare, i eget namn. Lägg därtill fler än 100 andra plattor som han medverkat på. John ”Sco” Scofield är helt enkelt en levande gitarrlegend, som spelar allt från jazz och jazzfusion till blues, funk, soul och rock. Nu har han släppt ett soloalbum, inspelat under coronapandemin – då så många andra också passat på att göra soloplattor när man inte kunnat spela in i studio tillsammans.
Scofield inleder med Keith Jarrets ballad ”Coral” och gör även egna tolkningar av jazzstandards, exempelvis ”It could happen to you” som han speciellt gillade i Miles Davis version. Scofield spelade också med Miles Davis några år på 80-talet. En annan standard är Harry Warrens ”There will never be another you” och den var Scofield med och spelade på sin första livespelning, tillsammans med Gerry Mulligan och Chet Baker. Han bjuder också på Buddy Hollys ”Not fade away” som han ofta spelade tillsammans med Phil Lesh från Grateful Dead. Den här soloplattan innehåller också fem egna kompositioner och avslutas med Hank Williams klassiker ”You win again”. Scofield använder sig, förutom gitarren, av looper för att skapa spännande effekter. Han hanterar, sin vana trogen, elgitarren med yppersta elegans, det är bara att njuta. Ett album som varmt kan rekommenderas till alla gitarrister, och förstås till alla som gillar god musik.
Veckans platta 2
Trio Rop ”Mellan oss”
(Kakafon Records)
Trio Rop har tidigare givit ut EP:n ”Hon kisar mot mig” 2019 och singlarna ”Snö” och ”Simma aldrig ensam” (2020) men nu är de aktuella med sitt första fullängdsalbum. Trion Sofia Källman, Elin Buxfeldt och Petrix Hessel fann varandra genom musiken redan 2016 och har varit verksamma sedan dess. Det gemensamma hos de tre är det stora intresset för den genuina folksångstraditionen, och med sina finstämda sånger vill de berätta historier från livet som händer runtomkring oss. De ger oss ett dussin historier, allt egenskrivet. ”Jorden brinner, skogarna försvinner. Hettan talar klarspråk och förklarar. Frågorna vi undrar – varför vi varandra plundrar”, sjunger man sorgligt smärtsamt vackert i ”Undran” där deras rösters klang hänger kvar länge efter att låten tagit slut.
Skivan har en inte helt oviktig koppling till Gottne, och till riksspelmansfamiljen Eriksson. Trio Rop riktar nämligen ett särskilt tack till Magdalena Eriksson (bland annat i Algot, Bjäran, Norr om Stockholm) för hennes goda råd och stora ord under inspelningshysterin. Magdalena är också med i en sex röster stark kör på tre av sångerna, bland annat på ”Undran” som är min personliga favorit. Ella Mezule ska också ha en eloge för den konstnärliga grafiska designen. Men i fokus står förstås de tre rösterna, i fullständigt lysande stämsång. Trio Rop skapar magi med sina röster.