Veckans platta
Vivian Buzcek ”Roots”
(Prophone)
Vivian Buzcek uppger själv att det här är hennes mest personliga album hittills, och hon har som albumtiteln antyder sökt sig till sina musikaliska rötter – uppvuxen som enda barn till polska föräldrar där båda var jazzmusiker. Multimusikern Martin Sjöstedt, här på piano, står för alla arrangemangen som framförs tillsammans med danska rutinerade rytmsektionen Jesper Bodilsen, bas, och Morten Lund, trummor. Vi hör också Mårten Lundgren på trumpet och flygelhorn samt ingen mindre än världssaxofonisten Seamus Blake som bland annat vunnit Thelonious Monk International Saxo phone Competition och regelbundet spelar med The Mingus Big Band.
Vivian inleder med Stevie Wonders fantastiska ”Visions” från 1973. Det är full speed på Bob Doroughs ”Devil May Care” och Seamus Blake briljerar på Pat Methenys ”Always and Forever”, liksom på Horace Silvers ”The Jody Grind”, klassikern ”Nature Boy” och Bill Evans ”Waltz for Debby” som Vivian sjunger både på engelska och i Beppe Wolgers fina översättning. Vivian har plockat med två av sina egna låtar, bossan ”Fly Away” som hon spelade in redan 2006 samt ”Better Days Ahead” som släpptes på singel 2020. Dessutom har hon satt text till Martin Sjöstedts ”What Now?”. Hon avslutar på polska, och allt detta kan man höra live hos Perdido Jazz & Blues 18 mars. Enda skillnaden är att Adam Ross ersätter Morten Lund på trummor.
Vinylklassikern
Stevie Wonder ”Music Of My Mind”
3 mars 1972, för 50 år sedan släppte Stevie Wonder ”Music Of My Mind”. Stevie var redan etablerad och hade hela 13 studioalbum bakom sig men det här var faktiskt första gången han hade full artistisk kontroll över en inspelning, tack vare det nya skivkontrakt han hade förhandlat fram med Tamla Motown. Stevie skrev alla låtar där han hade hjälp med texterna på tre av dem, inledande ”Love Having You Around” skrev hans dåvarande hustru Syreeta Wright texten till och på ”Girl Blue” samt avslutande ”Evil” står Yvonne Wright som textförfattare.
Stevie Wonder spelar alla instrument förutom trombon på öppningsspåret (Art Baron) och gitarr på ”Superwoman” (Buzz Feiten). Men han tog hjälp av två av pionjärerna inom elektronisk musik, Robert Margouleff och britten Malcolm Cecil, för programmering och som medproducenter.
”Superwoman” blev som singelversion skivans mest framgångsrika, på albumet drar den iväg över åtta minuter. Här finns massor av skön Stevie Wonder-musik men albumet var bara början på den makalösa period Stevie skulle komma att visa upp. Med ”Talking Book” drygt sju månader senare, ”Innervisions” (1973), ”Fulfillingness’ First Finale” (1974) och ”Songs in the Key of Life” (1976) plockade han hem 13 Grammy Awards. Med totalt 25 Grammys har han bara Alison Krauss, Quincy Jones och Beyoncé framför sig i listan över artister som tagit hem flest vinster.