När började du skriva poesi?
– Intresset har funnits ända sedan jag var liten, och jag älskade att skriva under skolåren. Men nu på senare tid har jag hittat någon slags passion i diktskrivandet som jag inte lagt märke till tidigare.
Hur kommer dikterna till?
– Jag kan komma hem ibland och känna ett otroligt sug att skriva. Jag kanske bara har ett ord eller en fras som ett tema och redan där har jag en kärna till vad jag vill uttrycka. Ibland bara flödar det fram men det kan också ta flera dagar.
Och nu får 7ans läsare ta del av dina alster.
– Det blir jättespännande! Jag ger en del av mig själv som är väldigt nära, vissa dikter är ju kopplade till mig. Det känns spännande, pirrigt och samtidigt väldigt roligt att dela med mig av mina tankar.
Signal
Vem är det som svider i mitt bröst?
Som möjligen lider och behöver tröst?
Vem är det jag nu så starkt känner av?
Som vill jag ska höra, som behöver ett svar?
Jag lyssnar och väntar och lyssnar igen
Det är någon där, nån behöver en vän.
Vi villar i skuggan av påtaglighet
Det är någon nära, jag känner det.
Jag ser mig omkring bakom ögonlocken
hör märkliga ting...? Sen kom chocken.
Slängde fram telefonen och slog en signal --
Nu sitter jag här, på en stol i en väntsal.
Inspiration
Tänk alla människor,
som passerar oss genom livet
Vissa möten är korta
andra längre
Men alla hänger ihop
på nåt vis
Precis som årstider.
De människor du minns
som stannat till,
lämnar avtryck
på ett djupare plan ---
Du är inspiration.
Se alla delar
som gör oss till de vi är
och hur du lämnar avtryck hos andra
Du Är Inspiration.
Även om bara
för en kort stund
så bidrar du
till någon annans värld.
Insikt
Onsdag – lilla mellanbarn,
plötsligt for du likt ett vetekorn i en vetekvarn.
Vad är det för idé att blunda, om man kan se?
Jag vill inte vara blasé.
Jag vill lära mig det viktiga som jag inte redan vet.
Ja, min värld ska bestå av medvetenhet.
Tiden ska ske genom liv och med lust…
Jag stannade upp och undrade just;
Vad får mig att beröra allt detta?
När mina val borde vara så lätta?
Som att de redan gjorts och att jag är nöjd
med dom, inombords.
Som att känna att livet oftast är kul
och strunta i oron för pengar och strul...
Blir allt som man gör plötsligt värt mycket mer,
men det kan ta ett liv
tills man inser.
Till en vän
Ödmjuk och varm
En hand på min arm
Ett ögonblick och där var han
där var han som från insidan ut kan
ge av sig själv tills andan tar slut
En fin hjärtlig gest
från en vän som har fäst
sin kärlek i mina tapeter
En ovanlig gäst
gör livet till en fest
genom att köra några extra kilometer
Två genuina
på var kant av sina
har både styrkor och svagheter
I mötet med dina
lär jag mig om mina
och där bor också alla möjligheter
Allt som du lär, oavsett när
en gåva som stannar inom dig
Precis som det här
att vara den Du är
Är en gåva
till den som rår om dig
Ännu en dag
Ännu en dag
som ska gå till historien
Ännu en dag
när denna världen funnits till för mig
Ännu en dag
när all kärlek som bor i en
ska ut för att visa sig
En ljusets dag
då välbehaget skiner
med sin sång
Den enda dagen
som jag har
i livets sköra gång
Nu och här
Nu är den här, tiden med lugnet
tid att ta hand om varandra
bara tänka vänliga tankar
tid för eftertanke – och omtanke
vara i nuet
stillas av lugnet och minnas
de som inte längre finns hos oss.
Leva för de vi har omkring oss
älska för att vi kan.
Plocka fram de inre ljuset
för att det finns där.
Du är aldrig ensam
aldrig någonsin.
Präglad
Präglad av placeringen i möbleringen
präglad av snacket i regeringen
präglad av den dammiga teservicen
präglad av fasttorkad sås på spisen
präglad av intaget mat varje dag
präglad av föräldrars sätt att va
präglad av besöken i flertalet länder
präglad av omtankes värmande händer
präglad av kultur där det är fritt att tycka
präglad av stunder i fullständig lycka
präglad av sinnenas kapacitet
präglad av livets stora gåtfullhet
präglad av rummet och skeendets lag
präglad av orden,
präglad
är jag
Evigt kretslopp
Döden
Ibland tänker jag på den
Ibland passerar bara tanken
och ibland stannar den
längre än vanligt
Varje sekund upplevs den av någon
den är en del av livet
Jag är inte rädd
För mig är döden ljus
och kärlek
återförening
frigörelse
Men än dröjer det
jag har mer kvar att uträtta
Döden
Kan en blomma leva för evigt
om man tar hand om den på rätt sätt?
Eller dör den en dag
i ålderdom
än hur väl man sköter den?
Ger den det som den blomman behöver
Är det samma sak med vår planet?
Eller ingår den också i ett evigt kretslopp...
(utan titel)
Tågen går
Ett efter ett
efter ett
Jag hinner aldrig med
Tänker varje gång
att jag ska vakna i tid
Ibland drömmer jag
att jag är vaken
så fort jag vaknar
tror jag att jag drömmer
drömmer mig bort
till magiska platser
där lycka och sorg
möts
i kontraster
där kraftiga svängar
och motvind
ger tankning
där själen är fri
i en stilla förankring
Där jag vaknar
i tåget
och kärlek tar vid
En plats
där jag alltid
tar chansen
i tid
Att måla tak
Solen gassar på målare Bengtssons tak
Han kisar mot himlen,
säker på sin sak
Redan från barnsben har han blivit van
Ja, hans far var precis likadan
När det gick snett
så skratta han lätt
Gjorde om
och gjorde rätt
Nu står han beredd
inför dagens skift
Att mål tak
är hans livsuppgift
Dikt i höstvind
Tusen saker på samma gång
och färgglada löv på träden
Månen sjunger
sin ensamma sång
men himlen sjunger med den
I rosa och blått
med nyanser av lila
har jag förstått
att tonerna vilar,
och klingar
och speglar
och färgar varandra
Precis som när jag
ser mig själv
genom andra
Tusen sekunder
allt har förändrats
Färgerna borta
för dagen ska vändas till natt
Mörker täcker nu stad och land
Det är då den behövs
Din värmande hand
Ensam är månen
men under har skett
Nu somnar jag
bredvid
din rosenbukett.
/Stina Joza