Fyraårige Knut Perstrand går längst fram i ledet. I dag är det han som håller i nyckeln till skogen. Han låser upp den osynliga dörren för både lärarna och de resterande sex eleverna att gå igenom och tillsammans överröstar de fågelkvittret med sin sång:
”Vi knackar på,
får vi komma in
i naturen till alla djuren...”
Sällskapet viker av på en ny stig som leder upp mot en glänta bland träden. Längs vägen börjar de ge ifrån sig sporadiska utrop:
– Kollikok! Kollikok!
Den tilltänkta responsen uteblir.
– Han kanske är blyg, säger Hanna Salomonsson, 5 år, till sin lärare Sandra Campos.
Sedan september har Broskolans förskoleelever hunnit spendera en hel del tid i skogen. Att ropa ”Kollikok” och få svar, vet de numera innebär att Skogsmulle själv är närheten. Men det är han inte alltid.
– Då brukar han lämna uppdrag till oss i en grön brevlåda, förklarar Ellenor Bylin, en av tre lärare som genomgått Friluftsfrämjandets Mulle-utbildning i Stockholm.
I och med det kan förskolan kalla sig Mulle-certifierad.
– För oss är Mulle och allt material vi fått från Friluftsfrämjandet en metod att jobba med utifrån läroplanen. Det blir en kontinuitet och ger oss en profil: föräldrar som ansöker hit vet att med oss kommer barnen spendera mycket tid utomhus och lära sig om djur och natur.
Hälsoeffekterna säger Ellenor är många; forskning visar att tid utomhus bygger upp barnens motorik, gör dem mindre sjuka och stimulerar fantasin.
Det prasslar till i snåren. Plötsligt får barnen svar.
– Kollikok! ropar Mulle och närmar sig eleverna som slagit sig ned på marken för att dricka och äta frukt.
– Är det åskan? undrar Mulle om de blixtar som smattrar från 7ans fotograf.
– Nej, det är kameran, ropar barnen tillbaka och skrattar.
Mulle plockar fram några kottar och snart har han format bokstaven M på ett vitt skynke. Eleverna får nämna några andra bokstäver innan Mulle visar upp två rönnlöv och berättar att fågeln sidensvans minsann älskar rönnbär.
Förra gången eleverna träffade Mulle, fick de lära sig agera om de kommer vilse. Det minns Knut, som tycker om att vara i skogen.
– Då ska man lägga tre pinnar på stigen så att andra ser att någon är där. Och om man känner sig ensam ska man krama ett träd.
Det blir dags för Mulle-tv och barnen lägger sig raklånga och tittar mot himlen. Mulle-tv är ett sätt att reflektera och varva ned. Andra inslag i ett Mulle-pass är sagor, sånger, lek och ramsor – samtidigt som Mulle exempelvis lär ut om allemansrätten, grunderna i knivhantering och hur skogen ska tas om hand. Lärarna säger sig vara både medforskare och medupplevare: om fokus plötsligt skiftar till intresset för en myra, följer de med och låter barnen undersöka.
– Det ska vara lustfyllt och roligt att vara i skogen. Vi jobbar med individuell utveckling; ett barn som först bara vill sitta på ett underlag och inte släppa fröken, kan kanske efter en månad sitta på en sten helt själv.
Som certifierad Mulle-förskola är alla elever också medlemmar i Friluftsfrämjandet. Skolan står för avgifterna. I och med det har de möjlighet att vara med på andra arrangemang i organisationens regi.
Mulle kommer fram och ser lite nedstämd ut:
– Det är ju så att inte alla barn kommer ut i naturen efter skoltid, säger han.
Ellenor Bylin nickar och fortsätter:
– Med Mulle är vi ett komplement. Vi vet att om man är ute mycket som barn, får man ett miljötänk och ett intresse även som vuxen. Att upptäcka djur och natur ger ett välbefinnande.