Hörnan

Krönikan: Upp till kamp mot vädret

Ifjol vid den här tiden var jag ute och rensade rabatter.
I år känns det lite motigare att ta itu med det eftersom jag i så fall måste skotta fram dem först.

Häromveckan varnade en meteorolog för att snön kan ligga kvar fram till juni – och ett par dagar senare fick jag lära mig om Grönlandsblockeringen.
Det är ett alltför mesigt namn på det diaboliska högtryck som slagit klorna i den ironiskt betitlade ön och hindrar sommartidens varma vindar från att ens få förhandla om ankringstillstånd i Göteborg. 
Och vad blir följden av det här?
Att sommaren kan bli upp till en månad sen.
Det var som sjutton – då får vi ju ingen sommar förrän i höst!
Ja, det känns onekligen ganska hårt att tappa en månad av sommartid på breddgrader där den knappt brukar hinna pågå i tre veckor.
Bättre lycka nästa år, eller?

Idag skriver jag om vädret för att öva, eftersom jag är så himla dålig på att prata om det. Den inkompetensen bottnar i min barndoms brinnande ointresse för väder och vind som av oklar anledning har hängt kvar ända fram till nu, när jag i rollen som villaägare verkligen skulle ha användning för de väderprognoser som jag aldrig kommer mig för att spana in.
Medan andra snöar in på att utröna hur vädret ska bli brukar jag nöja mig med att konstatera att det blir väder och sedan inte upptäcka vilken sort förrän jag klivit ut i det.
Det funkade bra när jag var tre år och min mamma klädde på mig, men mindre bra nu när jag är 30 och förväntas klä mig alldeles själv. Så sent som måndags morse klädde jag mig tunt, med söndagens plusgrader i åtanke, och upptäckte inte att det var 13 minus ute förrän jag stängt ytterdörren bakom mig och på ett par sekunder blivit nedkyld till den temperaturen.
Utan att förta sig hade vädret överlistat mig igen.

Mot den bakgrunden är det verkligen hög tid att jag börjar visa samma intresse för vädret som det visar för mig. 
Steg ett är att finna värdiga läromästare – och då är det ju tur att jag bor i ett land fullt av svenskar!
Svenska folket kan mycket väl vara bäst i världen på att prata väder, och det finns goda skäl till vår förtjusning.
Vädret håller sig alltid i närheten och är därmed skitsvårt att hålla sig ovetande om, så ingen kommer fråga förvirrat vad du yrar om när ämnet adresseras. Dessutom brukar det råda stor enighet på åsiktfronten (sol är bra, snöstorm är dåligt) så risken är minimal att ert samtal slutar i ett blodigt slagsmål. Den här enigheten spänner över såväl tomtgränser och blockgränser som generationer och har på så vis utgjort en enande kraft för vår stolta nation sedan urminnes tider.

Det återstår att se om det kommer fortsätta vara så även efter att jag har gett mig in i samtalet.

 

Publicerat