Tänk dig Hans Villius, Astrid Lindgren eller annan valfri favoritröst som med inlevelse rapporterar från dina vardagssituationer. Det kan göra allt från dammsugning till deklarationsblanketter intressant – och vid ett veckohandlingsmaraton på snabbköpet finns ingen bättre kommentator än en speedpladdrande Lasse Granqvist. Läs det här med hans röst:
”Torbjörn tar fart genom brödzonen, fintar sig förbi två tjocka turister på väg mot mejerihörnan och närmar sig mjölkdisken – men blir borttacklad av en törstig barnfamilj! Han klagar på att det är för många spelare på planen, men brandskyddföreningen håller inte med och Torbjörn blir avbytt av sin fru som med pigga ben ger sig in och bökar vid sargkanten och lyckas norpa två paket med mellanmjölk. Torbjörn spelar alltså på samma lag som frun, och det ska han vara glad för med tanke på hennes kampsportsbakgrund … men nu löper hon iväg i jakt på gul lök medan Torbjörns nästa stopp blir upploppsrakan. Han söker och siktar och skjuter… fram handen och det blir MÅÅÅL! Ett mellanmål, närmare bestämt – eller det får vi hoppas, för müsli klassas ju enligt regelboken inte som någon godkänd middag … och här passar Torbjörn nyponsoppan vidare till sin fru som kommer farande som en RAKET genom grönsakszonen med kundvagnen i högsta hugg! Och nu tar de ny fart tillsammans mellan snackshyllorna och passar förtjänstfullt chips och popcorn mellan sig, och där närmar det sig målgången och det ser faktiskt ut att bli ett två mot noll-läge… men nej, vad händer nu? Torbjörn blir stoppad vid godishyllorna av SITT EGET SÖTSUG! Och där tränger sig turisterna och barnfamiljen förbi och frun är INTE glad, och hon pekar med hela handen på matlistan och påtalar vikten av att följa matchplanen. Och nu anklagas Torbjörn dessutom för hög klubba – eller en hel hög med dumleklubbor, rättare sagt – men han fortsätter tjafsa och snackar till sig ett gult kort och en uträckt tunga.
Torbjörn tycks dessutom ha dribblat bort pantkvittot … ja, herregud, med sådana lagkamrater behöver man inga motståndare. Torbjörn får utvisning och matchstraff och avstängning och frun byter lag och vinner i vanlig ordning shoppingturen med 3-0.”
Det kanske bör poängteras att just denna shoppingrunda inte riktigt har ägt rum än – men om den hade gjort det skulle den ha varit så mycket tråkigare utan Lasse Granqvist.
På samma sätt blir varje bajsblöja lite charmigare om Astrid Lindgren skildrar den, och även den segaste av köer får ett dramatiskt skimmer i Hans Villius regi. För mig är det alltid nära tillhands att föreställa mig gumman framför mig i apotekskön som FBI-agent eller Dolph Lungren i förklädnad, och de där rösterna i mitt huvud är väldigt hjälpsamma när det blir dags att försöka utvinna kåserier ur min vardag.
Så kära läsare, om du hör röster behöver det inte bero på att du är galen.
Det kan också bero på att du är kåsör … och en gnutta galen.