Dockmakerskan Anna Malmborg tar emot oss i sin skaparverkstad i Domsjö – och snart står 7ans utsände med en baby i famnen. Den har tyngden hos ett riktigt barn, och doftar till och med som en nyfödd gör. (Mellan blöjbyten, alltså). På hjässan syns vener och kapillärer som ser ut att ligga strax under huden, och för att skapa den illusionen krävs mellan 10 och 20 lager färg som vart för sig måste hettas upp i ugn.
– Och mellan varje lager sitter man och suger upp färg med en svamp för att det inte ska bli för mycket, säger Anna.
För de finare dragen används penslar med några enstaka strån. Dockornas ögonfransar är ditplacerade med en tovningsnål, och samma teknik används för att skapa ett verklighetstroget hårsvall.
– Att göra en docka med hår tar 50 till 100 timmar, berättar Anna.
Det här är med andra ord ingen hobby för otåliga.
– Jag har alltid älskat dockor, säger Anna, som strävar efter att göra tillverkningsprocessen så naturlig som möjligt. Hon har köpt hår från Mohairgetter i Kallmyra samt från Svenssons får i Sörflärke, och den rödlätta kalufsen på en av dockorna kommer från familjens dåvarande hund Wilma. Kläderna köper Anna på loppis och framöver siktar hon på att lära sig använda växtfärger.
Hon fick upp ögonen för reborndockor för drygt två år sedan, men intresset för pyssel och hantverk har funnits så länge hon kan minnas.
– Under perioder i mitt liv då jag haft det kämpigt har skapandet hjälpt mig att läka, förklarar hon. Idag är det mycket prat om yoga och mindfullness, men för dem som inte vill hålla på med det tror jag skapande kan fylla en väldigt viktig funktion. När jag var djupt nere i sorg i våras, gick jag en kurs genom själavårdsrörelsen ”Helhet genom Kristus” och höll på med skapande hemma. Det blev en livlina.
På frågan om hur familjen ser på hennes hobby skiner Anna upp.
– Jag får jättemycket stöttning, säger hon. Maken kan nog tycka att det är jobbigt när det är fullt med garnnystan utspridda i vardagsrummet, men samtidigt vet han hur bra jag mår av att få hålla på med det här.
Fakta: Reborning
En reborndocka är en fabriks- tillverkad plastdocka som bearbetas för hand för att till förväxling likna ett levande barn. Processen börjar med fem kritvita plastbitar; huvud, armar och ben, som sedan binds samman av en tygkropp fylld med stoppning, glaspärlor eller sand.
Hobbyn har funnits sedan 1939 och priset för en reborndocka varierar, beroende på hantverkets kvalitet, mellan några tusenlappar och tiotusentals kronor. I vissa länder anordnas också tävlingar där dockmakare visar upp sina alster. På grund av dockornas realistiska utseende har det hänt att dockor misstagits för levande barn och räddats ur heta bilar av utryckande polis.