Tystnaden slog honom med precis som en kall fisk i ansiktet. Nog för att han aldrig blivit slagen med en kall fisk i ansiktet, men om han blivit det skulle han tro att det inte skulle vara så annorlunda som det han kände nu.
Han stirrade in i den tomma och mörka lägenheten, tog ett steg in och stängde dörren efter sig. Det verkade som beskrivningen av lägenheten stämde, trång hall.
Ingen här tänkte han och damp ner sin gröna ryggsäck på hallgolvet som var täckt av ett tjockt lager damm, alla som kände honom brukade skämta om hans gröna ryggsäck och säga saker som Alex! Vad har du på ryggen?! Du möglar! Han hade även med sig en hoprullad madrass, som han med hjälp av ett skärp lyckats hålla ihop med. Han tog yttligare tre steg och tittade in i ett rum fyllt av kompakt mörker. Han gick fram till fönstren och drog de tjocka tygerna åt sidan och solen sken honom i ansiktet, han log. De stora fönstren fyllde nu rummet med gyllene strålar av solljus och det var först nu han såg vad rummet innehöll. Ena väggen var en enda ofantlig bokhylla, böcker från golv till tak, några omaka möbler, ett rätt fint skrivbord. Hans ögon vidgades och han stirrade chockat på det, ett piano stod intill den öppna spisen.
Han gick ut i köket. Disk i drivor och en del malplacerade klädesplagg låg utspritt över golvet. Det tydde starkt till att någon inte städat här på väldigt länge. Lukten var unken och de döda flugorna i fönstret samlade damm och blommorna var så gott som döda.
Sakta böjde han sig ner och plockade upp kläderna.
Vad nu?, frågade han sig själv. Han stirrade på disken och kläderna. Han tog upp kläderna och lade dem på det rangliga köksbordet som även det var täckt av damm.
Han gick vidare och hittade yttligare ett rum där han fann en säng och utan madrass och ett litet sängbord med en mycket liten lampa på, en byrå, samt en stor gammal fåtölj. Detta rum hade inga fönster till skillnad från köket och vardagsrummet som båda hade en hel vägg av fönster. Han hade alltid haft en förkärlek till enorma fönster. Han gick fram och tände lampan, det blev ljust. Han log igen och gick vidare och det fanns fortfarande en dörr han inte öppnat. Badrummet var skinande rent. Detta fick honom att sucka av lättnad.
Han passade på att kolla sig i spegeln. Han stirrade på sig själv men hittade varken inget nytt eller intressant. Han undslapp ännu en suck och kavlade upp ärmarna och gick ut till köket för att börja med disken.
Efter tre och en halv timme och några döda silverfiskar senare var köket rent och fint. Med hjälp av lite spik han hittat i ett av de nedre skåpen hade han lagat köksborde som nu var lika hållbart som om Otto Littorin skulle ha frågat om sextjänster Idiotsäkert.
Han fortsatta städandet in i vardagsrummet och hittade till sin förskräckelse en död råtta under en av de omaka sofforna som var stationerade i mitten av rummet! Timmarna gled sakta förbi och kring midnatt var han äntligen färdig med skurande och ställde tillbaka städutrustningen han använd i ett av skåpen i hallen.
Utsvulten och trött gick han till sängs.
Hårt arbete lönar sig intalade han sig och somnade bums.
Alex vaknade med ett ryck följande morgon, någon bankade på dörren, han stirrade på klockan; Kvart i tolv.
Han sprang ut i hallen och låste upp dörren och öppnade den.