Jag konstaterar att det är synd om Barack Obama. Här på jobbet diskuterades det motsägelsefulla i att en fredspristagare bollar tre krig och avrättar terrorister i främmande land, men inte ens Obama själv begrep ju varför han prisades. Med priset i näven finns det heller inget som han kan göra för att slippa få skäll.
Två av tre krig ärvde han, och felen där är ju inte att USA stannar kvar för att försöka städa upp oredan utan att de gick in från första början.Nu skaffar sig Obama kritik internationellt för såväl Libyen-insatsen som för den attack där bin Ladin dödades, samtidigt som just dessa ageranden nu har fått hans popularitet på hemmaplan att skjuta i höjden.
Vi i Europa gillar Obama för att han verkar vara mer som oss, med en positiv inställning till sjukvård för alla och en förkärlek för diplomati, men exakt samma sidor som vi gillar hos honom riskerar att kosta honom presidentposten i valet 2012.
Obama måste, med andra ord, göra sig impopulär i resten av världen för att få behålla jobbet på hemmaplan.
Jag konstaterar också
att fajten om Årets felsägning redan är avgjord. Hela veckan har olyckliga nyhetsuppläsare råkat berätta om Obama bin Ladin och president Usama.
att det amerikanska folket, med sina ärkefiender Hussein och Usama, ändå ska ha credd för att de vågade välja en president med namnen Hussein Obama.
att al-Qaida tydligen gillar dataspelet Counter-Strike. Vem kunde trot?