Ett supetydligt sånt exempel fick jag klart för mig ovanpå ett skrynkligt täcke i ett hotellrum i Helsingfors. Det som inträffade handlade inte om blommor och bin istället om en enda lång undervisning i ämnet skridskor av föredragshållare Forsberg. Snubben som var min sambo under Karjala Cup och som jag inte delat lya med sedan Cypern -94.
Det var en föreläsning som hette duga. En lektion om skrid- skons konstruktion och material, sulornas olika kvaliteter och vad som funkar och inte funkar på en fot som krånglar. Och faktiskt riktigt intressant.
Veckan i blågult blev annars ingen höjdare och avslutningen mot Finland en ganska pinsam historia. Så när jag reste hem, påmind om att jag med åren får mer och mer hemlängtan och att ett eventuellt OS-äventyr kommer att kräva massor, har jag fått klart för mig att jag, tack vare Foppa, numera kan betydligt mer än tidigare i ämnet skridskor.
Alltid något att fylla på med i hockeytrunken.
Och det där med hemlängtan är faktiskt sant. Förr brydde jag mig inte speciellt mycket, men ju äldre jag blivit desto mer har jag fått klart för mig hur bra jag trivs i Ö-vik och att jag egent- ligen aldrig vill åka härifrån. Spänningen med andra städer och vistelse utomlands har till viss del runnit ut för mig och det jag uppskattar mest numera är att vara hemma tillsammans med familjen.
Det kan låta trist, men jag vill inte kalla det för att vara trött, mätt och 35. Istället tror jag det handlar om mog- nad och att det är tecken på att
man har det riktigt bra när man känner så.
På tal om känslor tror jag att vi kan göra en riktigt bra insats mot HV 71 i morgon och det lär behövas. Så hjälp oss med det.
Ses i Swedbank!
