Niclas Lundin har alltid nära att tänka på jobb.
– Visst kan jag njuta av en bra låt men det kommer ofta ett varför. Varför är det här bra, säger den produktive låtskrivaren.
Det finns en textrad i "Rain Clouds" som lyder:
"I need to face what I fear the most/I got a river to cross if the bridge will hold".
Låten är skriven av Niclas Lundin, 50, som inför högstadiet flyttade till Örnsköldsvik från Mariannelund. Och det är med frågan vad orden innebär som årets första "För Nöjes Skull" tar vid.
– Jag skrev den till min fru Linda i början av vårt förhållande, fortfarande när vi inte kände varandra så väl, berättar Niclas från vardagsrumssoffan i huset i Ås. Den har flera bottnar men för min del handlar det om insikten att jag var rädd för tystnad och ensamhet – och att våga möta det. Jag hade nyligen fått en stroke, spenderade ganska mycket tid för mig själv och med det kom också några vändor panikångest. För jag har alltid velat dela upplevelser med människor, aldrig har jag kunnat se en film själv. Men när jag väl kom ur det infann sig något slags lugn. Och då är det väldigt spännande att få höra vad man själv tänker och ta sig tid med tankarna. I dag kan jag verkligen uppskatta det.
Stroken kunde härledas till jobbrelaterad stress. Trots att Niclas i dag kan benämna sig som artist, musikproducent, lärare på Musikmakarna, låtskrivare och på senare tid hotellreceptionist jobbar han numera inte alls i samma grad som då. Tio år senare är gränsen mellan arbetstid och privatliv dock alltjämt diffus.
– Jag kan stänga av stundvis men är alltid nära till hands att tänka på jobb. När jag lyssnar på musik gör jag det aktivt och tänker på uppbyggnaden, melodierna och ingredienserna i texterna. Det blir en process. Visst kan jag njuta av en bra låt men det kommer ofta ett varför. Varför är det här bra?
Och vad gör en bra låt?
– Det finns i känslan av samspelet mellan väldigt fina melodier, sköna ackord och harmonier. Och att den framförs trovärdigt, att sångaren förmedlar något genuint. Det är väldigt få låtar som ger mig den wow-känslan.
Från att tidigare ha varit elev på Örnsköldsviks låtskrivarutbildning Musikmakarna är han i dag skolans lärare i textskrivande. En minst sagt meriterad sådan; i den katalog av låtar han för andra artister skrivit både musik och text till ryms just nu 200 verk, fördelade till 25 länder.
– I början skrev jag mest på mitt sätt, att så här känner jag, så här fungerar livet, det här är kärlek. Ganska åsiktsstarkt. Jag behövde fundera på hur jag skulle få andra att identifiera sig i mina texter och det som hände var att jag började intressera mig mer för hur andra tycker, tänker och känner.
Därmed växte även Niclas intresse kring frågor av en mer komplex natur. Om samspelet mellan det råa och det vackra. Vilket inte minst gör sig påmint i de listor som återfinns i reportaget.
– Ja, jag har en kärlek till smärta och trasighet. Det tror jag får oss levande. Det finns så mycket i världen som är beroende av smärtan för att kunna leva, titta på naturen och "när knoppar brister" (dikt av Karin Boye, 1935). Det är ett spännande perspektiv.
Du känner in mycket?
– Känslospröten är på ett sätt väldigt närvarande, på gott och ont. Jag är generellt en väldigt, väldigt glad person men saker kan också göra väldigt ont. Jag känner nog starkare än jag tidigare förstått. Men jag har börjat förstå och även tillåta det.
Har du hört talas om högkänslighet?
– Ja, och jag anar att jag är en sådan person. Det tror jag mig ha användning för i min yrkesroll.
För låtskrivandet fyller också Niclas kristna tro en funktion.
– I Bibeln finns många berättelser om människans fulhet, men också mycket ljus och godhet. Jag skulle sammanfatta Bibeln med att den visar människans komplexitet och att den vill väcka frågor i oss snarare än att ge svar. Vilket inspirerar oss att söka vidare. Det går inte att säga att något fungerar på ett visst sätt, det finns motsägelser i allt. Den resan, att bli mer frågande i mitt låtskrivande, har jag öppnat upp mig för. Till det komplexa och brustna snarare än det tydliga och klara. Det finns alltid nya lager i det djupet, säger Niclas Lundin.
BILDTEXTER:
"Det är väldigt sällan min hjärna vilar", säger Niclas Lundin som bara i mars månad släpper tre nya singlar. Den kreative Niclas är gift med den minst lika kreativa Linda Lundin. "Precis innan pandemin hade vi ett livekoncept att jag spelade musik som hon målade till. Kanske tar vi upp det igen".
"Jag försöker hålla mig till kontorstider men det är svårt. Inte minst eftersom jag samarbetar med andra i olika tidszoner. Jobbrocken åker sällan av, jag tror inte jag förmår det", säger Niclas som har sin musikstudio i Lindas ateljé på Cykelverkstan i övre stan.
Niclas Lundin har skrivit låtar till många artister. En av de han är mest stolt över är "Concrete Heart", inspelad av Rick Springfield. "Text och musik är som en relation, de måste verkligen stötta varandra för att det ska funka. Men en sunkig text kan bli svinbra, där är "The Look" med Roxette ett utomordentligt exempel. De har själva sagt att det bara lät ballt, men att det inte alls betydde något".
Fakta
MUSIK SOM GER WOW-KÄNSLA
1 Queensrÿche – "Operation Mindcrime" (album, 1988). Ett mästerverk. En konceptplatta; allt är en berättelse, även om låtarna är bra för sig måste du lyssna på hela. Kommer alltid upp tidigt när man sitter med vänner och spelar musik för varandra. Efter den här blir det svårt.
2 Nothing But Thieves – "Impossible", orchestral version, live at Abbey Road (låt, 2020). Har alla beståndsdelar, vackert arrangerad med stråkar, en otrolig röst och fantastiska melodier hela vägen. Perfekt i sitt utförande.
3 A Fine Frenzy – "One Cell in the Sea" (album, 2007). Smakfullt producerad och skriven. Sambandet mellan alla dessa tre är definitivt storytelling. Men konstigt nog handlar det här ganska lite om texterna, trots att det är mitt största fokus i mitt eget skrivande lyssnar jag här mer på harmonierna och melodierna.
BÄSTA TEXTRADERNA
1 "When a heart breaks no it don't break even" (The Script – "Break even", 2008). Är det inte en otrolig häftig textrad? Den säger så mycket. Ett hjärta brister inte i två lika delar. Inom finansvärlden pratas också om "break even" (jämnt upp) – här blir det i ett uppbrott där en är vinnare och en förlorare. Jag förlorade och du vann när vi brast tillsammans. Lite så.
2 "At least we stole the show" (Kygo – "Stole the show", 2015). Här gömmer sig något väldigt stort. Sårbart och sorgligt om något som tar slut men i refrängen vänder det: "At least we stole the show". Som ett sätt att fånga och ta vara på det goda.
3 "Yeah, it's been a long night and the mirror's tellin' me to go home" (Miley Cyrus – "Midnight Sky", 2020). En fantastiskt vardagsnära skildring av att vara sliten efter en lång, hård kväll. I sättet att beskriva situationen döljer sig en igenkännbar känsla.
TV-SERIER SOM GRIPER TAG
1 Chernobyl (2019). Väldigt rått om en berättelse vi alla känner till. Mörkt och smärtsamt men med vackra personporträtt. Ett exempel på kontrasten mellan det vackra och det fula som jag älskar.
2 Breaking Bad (2008-2013). Också väldigt rå. Värjer inte för det fula, inte heller polerar den och gör underhållning av det. Samtidigt är de som är väldigt onda också väldigt goda, många av dem. Det är ett intressant samspel, det finns både och. Det är väldigt sällan antingen eller.
3 Black Earth Rising (2018). Helt fantastiskt skådespeleri, en dold pärla. Om en kvinnlig advokat som i kölvattnet av folkmordet i Rwanda börjar ifrågasätta saker. Det är i princip det jag kommer ihåg (skratt). Så är det med mycket, exempelvis filmerna av bröderna Cohen. De är mina favoritregissörer och filmer som "Oh brother, where art thou" och "Fargo" har präglat mina känslor, jag minns hur det kändes att se dem trots att jag nödvändigtvis inte kommer ihåg någonting av storyn.
3 FAVORITFILMER
"Miracle in Cell no 7" (2019). En turkisk och helt makalöst vacker film. Så känslig, det är så mycket människan i den. Inte minst pappan med intellektuell funktionsvariation som erkänner en våldtäkt han inte är skyldig till. Den ska jag definitivt se igen.
"Things We Lost in the Fire" (2007). En film som får mig att inse hur mycket kärlek, smärta och sorg ändå lever i samexistens. Sedan den kom har jag velat skriva något lika bra i en sångtext. Titeln berättar otroligt mycket. Att något förlorats, samtidigt som den antyder att andra saker inte förlorats.
"Unbroken" (2015). En sann berättelse om en OS-stjärna som överlever en flygkrasch och sätts i fångläger under andra världskriget. Om människans styrka att ta sig igenom något monstruöst, inte bara med livet i behåll utan med hopp och mitt i allt en kärleksförklaring.
MUSIK SOM FORMAT NICLAS
1. Rick Springfield – "Rock of Life" (album och titelspår, 1988). Inspirerade mig väldigt mycket musikaliskt med sin energi, det vokala, melodierna och produktionen. Inte minst då jag samskrev låtar för ett band jag tidigare var med i.
2. Ed Sheeran – "Shape of You" (låt, 2017). Mycket för att jag undervisar i låtskrivande. Fruktansvärt tydlig, varje melodi, utan att vara överarbetad. Det är som ABBA (Niclas spelar upp "Dancing Queen"). Här, stråken... Till och med trummorna gör figurer. Och här, en tydlig melodi (börjar nynna med). Det slösas inte bort någonting, alla användbara platser fylls. Vår hjärna och kropp älskar mönster, när något upprepas – man trallar med i alla små saker. Det finns i "Shape of You" också.
3. Demi Lovato – "Skyscraper" (låt, 2011). Smärtsam berättelse om hur hon mobbats men rest sig som en skyskrapa för att leva sin dröm. Kanske är det en tillbakablick på min tid i Mariannelund, utan att jag tänkt på det själv förrän nu. Där mobbades jag för min kristna tro. På ett sätt kunde jag distansera mig från det eftersom det därmed inte handlade om mig som person. Pappa fick senare jobb som pastor på Elimkyrkan i Örnsköldsvik, det var därför vi flyttade hit.
SLAPPNA AV SOM NICLAS
På Spotify hittar du Niclas Lundins egen lista "Heartfilled" med en mängd varierade låtar att, precis som han själv gör, slappna av till.
